Andas och le..


Publicerat den: 2018-01-20 [17:55:51]

(null)



Målat på fasaden och åker mot stan. Försöker fylla mina dagar och mina tankar med annat. 
Vill inte vara hemma själv, sorgen och saknaden tar över och skrämmer mig. 
Vill fly, stänga av, förneka att det är sant. 

Vill ha något att fokusera på för att inte tankarna ska komma farande på allt jag saknar så mycket att jag håller på att gå sönder. 

Gå igenom den här sorgen och smärtan är avskyvärt. Dagarna går, det blir inte lättare, smärtan minskar inte. Jag hittar bara sätt att fördriva min tid för att slippa tänka. 

Blinkar bort tårarna, på med smilet och ut och fejka glädje så kanske jag slipper ha ont, bara en liten stund idag också. 



Hell yeah!


Publicerat den: 2018-01-20 [15:38:24]

(null)

Hela jag brinner av energi just nu! Vilket pass jag tog mig igenom, fan vad bra jag mår när jag tränar. 

3 veckor har gått sedan jag vägde och mätte sist.
Lite bakslag med en vecka utan träning eftersom universum gav mig en käftsmäll men på det stora hela träning och nyttig mat. 

Så på två veckor har detta hänt 

Vikt: 58,9 kg (-1,2 kg)
Lår: 54 cm (-1 cm)
Mage: 84 cm (-2 cm) 

(null)

Så nu ska jag äta och sen duscha. Blir otroligt motiverad när man ser och känner resultat. 


Ljuvligt


Publicerat den: 2018-01-20 [12:10:09]

(null)

Vilket fantastiskt väder det är idag! Verkligen ljuvligt

Saknad


Publicerat den: 2018-01-20 [03:38:55]

(null)

På väg hem, jag saknar dig. Som jag saknar dig. Vill höra av mig men låter bli. Sängen kommer vara tom, du är inte där. 
Jag har haft roligt, ett skratt eller två. Men det är svårt, skratt sitter långt in, åka hem utan dig är svårt.

Som jag saknar dig ! 

Med folk som får mig att skratta


Publicerat den: 2018-01-20 [00:00:01]

(null)

Jag tillbringar min kväll med vänner, som får mig att skratta och känna mig levande. För första gången på två veckor är jag sminkad, bland folk och kan stänga av. Typ, en liten stund i alla fall. 
Jag behöver skratta ...

Kämpa!


Publicerat den: 2018-01-19 [18:42:54]

(null)

Nu har jag snart träningsvärk i hela kroppen! Vilken underbar känsla det är. 

(null)

Middag! 

Tiden som går


Publicerat den: 2018-01-19 [07:49:23]

(null)

Tiden går, dagarna passerar. Det är redan fredag igen. 

Klockan var för övrigt min julklapp från Kalle. Jag har länge önskat mig en klassisk damklocka i silver med ljus urtavla. 
Kände mig otroligt bortskämd när jag öppnade min julklapp. Blev verkligen glad. 
Nästan på pricken som jag föreställt mig att jag vill att den ska se ut. 

Jag är på väg till jobbet... igen.. en dag kvar att jobba sen två dagar ledigt. 
Gymväskan är med, börjar få träningsvärk överallt nu! 

Har faktiskt med mig frukost. Jag som aldrig äter frukost på vardagar! 
Yoghurt och müsli. Kollade lite i kostschemat jag följde för ett par år sen vad som rekommenderas till frukost. Däremot vet jag att 1 dl naturell yoghurt, 1 dl kvarg, 40 g hallon och 1 ägg får jag ALDRIG i mig till frukost! Få i mig lite yoghurt bara kommer bli knepigt. 

Men det är bättre än ingenting alls. 

Så, nu är det dags att gå av tunnelbanan. Försöker lyssna på pepp musik, äntligen börjat lyssna på musik igen inte klarat det senaste veckan, men nu så. 
Så målar på smilet och gör en till dag, en till dag där tiden passerar långsamt i tomheten 

Torsdag men inte som alla andra


Publicerat den: 2018-01-18 [22:52:44]

(null)

Jag brukade gilla torsdag kvällar barnfria veckor, jag njöt av lugnet och ensamheten för att jag visste att på fredagen kom du. 
När arbetsdagen var över visste jag att när jag kom hem var du där. Middag ihop, mys i soffan efter en lång vecka. Lugnet av att få somna bredvid dig till en film, huvudet i ditt knä. 
En puss som väcker mig när det är dags att gå till sängen istället. Somna till ljudet av dina andetag och din hand i min. 

Idag känns det bara tomt, imorgon kommer lamporna vara släckta och lägenheten mörk och ensam när jag kommer hem. 

Jag har aldrig haft några problem att leva ensam, jag har aldrig haft några problem att vara lycklig på egen hand. Det är inte första gången i mitt liv jag bor och lever själv.
Jag vill inte ha någon bara för att ha någon, det är inte ensamheten som skrämmer mig, det är saknaden av dig som är tungt.. 

Naglar


Publicerat den: 2018-01-18 [21:54:40]

(null)

Tog tag i att göra mina naglar som har sett ut som skit i snart två veckor. 
Blev helt okej faktiskt. Har inget vanligt gelé kvar just nu så fick bli bara glitter. Men men, kan ju alltid måla över det om jag ledsnar. 
Finare än hur dom såg ut innan i alla fall. 

En kopp te medan jag tittar på pretty little liars sen blir det sängen. 

Pjuh


Publicerat den: 2018-01-18 [16:45:34]

(null)

Jag hann bli klar med allt, avsluta och gå till gymmet. Ett snabbt magpass hann jag med sen åkte jag för att hämta Noah. Idag ska han och jag vara själva! 

Jag kan inte föreställa mig att bara ha ett barn, men jag måste erkänna att saker är otroligt mycket enklare med bara en unge. 
Nu gillar ju jag när jag har flera barn, ha mina egna och vara barnvakt åt ett par till gör mig ingenting, även om det är fullt ös. Men när man bara har ett barn hemma så här så är det mycket enklare med matlagning och så. 

Nu ska jag och Noah titta på tv, äta middag (vilket jag förmodligen behöver efter min kit kat lunch) sen ska vi bada. 

(null)


Stressen tog över


Publicerat den: 2018-01-18 [14:20:02]

(null)

Skulle äta nyttigt (börja äta igen överlag) träna, röka mindre och dricka mer vatten. 

Men oförutsedda fel som dyker upp timmar innan man ska köra lön som måste rättas resulterade i 7 koppar kaffe, ett glas vatten, några cigg och en kit kat till lunch. 
Får se om jag hinner till gymmet ens idag! 

Försov mig


Publicerat den: 2018-01-18 [08:13:37]

(null)

Sista gången jag tittade på klockan var hon 3:46 efter det någon gång somnade jag. 
Men klockan som ringde 6:15 måste jag stängt av i sömnen. 
Vaknade 7:22. 

Nu står jag i hissen på väg upp till kontoret. 
En till dag av mitt liv passerar...

Att bli lämnad


Publicerat den: 2018-01-17 [20:28:40]

Att bli lämnad, saknaden av den andra personen, alla framtidsdrömmar borta, allt man hade tillsammans, delade, utsuddat i ett ögonblick. 

Att bli lämnad, tomheten, Ekot av alla minnen, den enorma saknaden efter den andras närhet, kramar, kyssar, beröring. 

Att leva i ett dåligt förhållande under lång tid och komma till insikt att det inte funkar och i samförstånd gå skilda vägar är svårt. 
Att vara den som vill vara kvar när den andra går är värre. 

Att bli lämnad är svårt av alla självklara skäl saknaden, minnena.
Men det svåraste för mig är känslan av att någon annan bestämde hur mitt liv skulle se ut och jag fick bara finna mig i det.
Jag blev tillsagd att jag skulle sluta älska här och nu. Jag blir tvingad mot min vilja att inte få vara nära, inte sova ihop, inte röra, inte kyssa. Någon annan väljer åt mig att min kärlek ska upphöra nu. 

Min bästa vän, livskamrat, sexliv, närhet, sällskap i soffan, i sängen, i vardagen gick ut genom dörren för att inte komma tillbaka. 
Jag ville det inte och jag får inte välja, någon annan väljer åt mig. 
Någon annan bestämde åt mig att jag inte längre får vara lojal, inte längre finnas till, inte längre värna om, känna kärlek eller attraktion. Att allt det, alla mina känslor, alla drömmar, alla framtidsplaner, all tillgivenhet ska upphöra nu. Jag ska bara sluta känna det, för att någon annan väljer det. 

"Tiden läker alla sår, Du är värd något bättre, det är bara gå vidare..."
Ja alla klyschor, ja, fast nej. 

När man lever med en person, en människa som man tänker, den här människan, det här är jag beredd att ge mitt allt, all min kärlek, tillgivenhet, tid, lojalitet, älska för resten av mitt liv. 
Och personen ena dagen håller en hårt, skrattar med en, älskar med en för att nästa dag gå, utan någon anledning och man ska linda tankarna runt att allt bara helt plötsligt är borta. 

Då är det inte något man ruskar av sig och knallar vidare ifrån. 
Man blir lämnad kvar med krossade drömmar, tomhet, sorg och längtan. Och en enorm mängd kärlek, för en person som man blivit beordrad att sluta älska. 

Det gör bara så ont... 

Om man ska vara lite positiv då


Publicerat den: 2018-01-17 [18:55:49]

(null)

Så jävla illa pinkat är det inte om jag tänker på att jag är snart 30 årig, heltidsarbetande, ensamstående mamma. 
Och bara det faktum att jag fött två barn för mindre än 4 år sen. Så lite stolt ska jag nog ändå vara.

Googlat hemgjorda ansiktsmasker, så får vi se vad det får för resultat. Så har ni någon återfuktande mask som ligger där i skåpet och skräpar får ni gärna posta den till mig för min plånbok ekar haha. 

På g hem


Publicerat den: 2018-01-17 [18:20:27]

(null)

Vinterkängor och träningsbyxor, vilken katastrof ihop haha. 
Men det innebär ju även att jag faktiskt varit på gymmet. 

Allting psykiskt tog emot, men när jag väl var där var det väldigt skönt. 
Det där med att kasta ciggen gick åt helvete när universum slängde mig en Bajsmacka deluxe i ansiktet för 11 dagar sen. 
Cigaretterna har varit undanflykten och smärtlindringen. Men idag när jag klev in på gymmet kände jag det där igen som fick mig att vilja sluta för ett par veckor sen. Jag mår så mycket bättre när jag inte röker. Mitt flås orkar inte alls på gymmet när jag röker. Så ska prova igen att sluta. 

Mitt psyke är trasigt, min kropp värker av sorg men det kommer inte bli lättare för att jag missköter  min hälsa. 

Jag kan inte ens minnas sist jag åt ordentligt, känner fortfarande ingen hunger. Har fortfarande jättesvårt att sova på natten. 
Mitt ansikte är helt förstört av allt grinande senaste veckan. Torr, svullen.

När jag speglar mig ser jag i mina ögon all sorg, det saknas något i min blick som brukade finnas där. Det ser, ja tomt ut. 

Jag vet inte hur jag någonsin ska hitta mig själv igen. Den där självständiga, glada tjejen. Jag saknar henne. Hon som alltid skrattar, dansar när hon städar och vaknar med ett leende. 



Tagit med gymväskan


Publicerat den: 2018-01-17 [08:06:26]

Vet inte om jag kommer använda den, vet inte om benen bär mig dit, men jag har i alla fall packat träningskläder och tagit det med mig idag. 

Söndergråten, ögonen svider och kliar, svullna. Värre än igår. 

Universum började dagen med att ge mig en stor käftsmäll och sen skratta åt mig när jag klev på tunnelbanan och det luktade av parfym som påminner om allt jag försöker glömma.

Strax på jobbet, vill inte, vill vända hem och gråta lite till

Trött och sliten


Publicerat den: 2018-01-16 [08:16:11]

(null)

Satt och jobbade till 21:15 igår kväll. 

Sen kom ett bakslag med tårar, sorg, smärta, frustration och förtvivlan. En till natt utan sömn. Stirrade i taket i flera timmar. 

Så imorse vaknade jag, 1 timme efter att klockan ringde gick jag upp. Allt smink i världen kan inte dölja hur ledsen jag är och att jag har gråtit. 
Det är med tunga steg jag försöker ta mig till jobbet. Smärtan dånar idag och jag vill bara lägga mig i sängen igen. 

10 nätter utan sömn, 10 dygn utan ordentligt med mat, 10 dygn av att vara uppgiven.
Det tar aldrig slut! 

Folk stirrar på mig på tunnelbanan. En del av mig tycker att det är jättejobbigt, förstår att dom tittar jag ser trasig ut. 
En del av mig vill bara vråla, spelar ingen roll att folk tittar. Min utsida speglar idag mitt inre, trasig. 

Kanske är bättre än fasaden man förväntas hänga på sig när man går hemifrån. Den fina polerade, den som inte visar den bräckliga insidan. 

Men när fasaden glänser slipper man frågor man inte vill svara på, man slipper blickarna av medlidande, man kan förneka för omvärlden och sig själv om så bara för en liten stund att saker kanske är bättre än det egentligen är. 

Finns det ingen av knapp för det här?! 

Läskigt med nödvändigt


Publicerat den: 2018-01-15 [08:18:06]

(null)

Försöker hitta min väg till jobbet. Läskigt, obehagligt att vara bland folk, undrar hur jag ska klistra på ett smile, hur jag ska lyckas gömma smärtan. 
Jag ler och skrattar inte, har inte gjort det på en vecka. 
På jobbet behöver man vara glad. Positiv, ha energi. Allt det jag saknar just nu. 

Men måste, har inget val, måste jobba. Måste lämna min lägenhet. Innan jag tynar bort. 

Olycklig, miserabel, inget är roligt, mat smakar inte, ser i svartvitt, känner inga dofter,  kan inte skratta. Dags att hälla en burk färg över mig själv, måla dit en glad mun och kliva in på jobbet...

Laddare på vift


Publicerat den: 2018-01-14 [23:11:29]

Mitt batteri på telefon höll på att dö, så gick in i mitt rum för att hämta laddaren, från mitt nattduksbord där jag la den när jag packade upp när vi kom hem. 
Men där var den inte. Så började leta, och letade och letade lite till. Vad fan är min laddare? 

Kom på att barnen var där inne och lekte, fast dom inte får, i mitt rum får man vila och sova inte leka. 
Suck, vart kan den ha tagit vägen då? In i deras rum och börja leta, 35 min senare slog det mig att barnen hade gått runt med sina ryggsäckar på sig. Så...

(null)

Haha vad fan Hailey! Som jag letade!!

Vad fan då..


Publicerat den: 2018-01-14 [22:24:10]

(null)

Den här veckan har varit fruktansvärd, första dagarna gick jag bara runt och grät. Kunde inte sova, äta eller träffa folk. 
Sen på torsdagen vaknade jag med 39 graders feber som höll i sig. 
Fredagkväll åkte jag till landet för hjälp med ungarna av mina föräldrar, klarade det inte själv så sjuk. 
Lördag vaknar jag med halsont och hosta, fortfarande feber. 
Igår kväll kände jag i alla fall hunger och vilja att äta. Alltid något, så mammas räksoppa gick ner och barnen, mina fina rara älsklingar fick mig att le när dom satt där och mumsade räkor. 

Har fortfarande lite feber men den är bättre, halsen gör ont men nu.. ja då har jag haft ont i ryggen sen i eftermiddags! Vad fan! Som att det inte räckte med allt redan i min stackars kropp! 
Min ländrygg gör mig galen! Ni vet känslan av att man vill knäcka ryggen, nästan skjuta rygg som en katt, det kombinerat med extrem mensvärk.. ja något åt det hållet. 

Barnen åkte till sin far idag, tomt här hemma. Jag sitter i soffan med te, fick den briljanta idéen att börja om från första avsnittet på Pretty Little Liars när jag hade sett sista avsnittet. 
Jag gillade det första avsnitten bättre första gången jag såg det, för 8 år sen. Haha! 

Snart ska jag gå och lägga mig. Hoppas på sömn och inte ligga och stirra i taket till 4 på morgonen som jag gjort 6 nätter i rad.