Tantvarning?!


Publicerat den: 2015-02-28 [21:44:48]


Jag äter medicin två gånger om dagen och äter väldigt mycket vitaminer och tillskott och varje dag står jag med alla mina burkar och tänker "tog jag tabletterna nu ikväll? Eller var det igår jag tog dom till middagen? Förresten kom jag verkligen ihåg att ta dom imorse?"

Ja, ni fattar grejen allmänt förvirrad och vet inte när och om jag tagit mina tabletter.
Så igår köpte jag en dosett. Nu jäklar är jag väl ändå tant när jag har mina tabletter och mediciner i en dosett!?

Jag stod dessutom på Apoteket och funderade på vilken färg jag skulle ta. Som att det spelar någon roll vad det är för färg på min dosett. Haha. 

Jaja, nu kanske jag i alla fall kan lyckas hålla reda på om jag tagit mina tabletter eller inte. 


Hemgjorda potatisbullar


Publicerat den: 2015-02-28 [14:43:20]



Idag gjorde jag hemgjorda potatisbullar med brysselkål och majs till lunch. 

Du behöver: 
ca 6 stora potatisar
2 ägg
Om du eventuellt vill ha något i, jag använde majs och brysselkål. 

Gör såhär: 
Skala potatisen, dela den i bitar och koka mjuk. 
Stompa potatisen till mos, knäck i två ägg och rör runt. 
Häll sedan på eventuella ingredienser. 
Jag hade bara i peppar och hoppade saltet för att Noah skulle kunna äta.

Forma bullar, stek yta på båda sidor på låg temperatur. 
Kör sedan bullarna i ugnen på 225 g ca 5-10 minuter. 

Vi åt potatisbullarna med bacon och lingonsylt! Mums! 


När lördagen började 7:26


Publicerat den: 2015-02-28 [09:01:19]


7:26 vaknade jag av att lilleman klättrade på sängstommen. 
Sen kröp han bort till hyllan och valde en bok som vi sen låg och tryckte på och lyssnade på djurens läten. 

Sen tog vi oss i kragen och nästan kravlade ut till köket. Kaffe i föräldrarna och gröt, bröd och lite mandarin i barnet. 

Av någon anledning lyssnade vi till Bomfunc MC och låten Freestylar till frukost. Minns ni den?

Nu tar vi lördag. 


Vecka 13 (12+0)


Publicerat den: 2015-02-27 [07:54:07]

 
 
Så klev vi in i vecka 13 (12+0).
Som jag berättade i förra inlägget fick jag det magiska plusset på nyårsafton och efter det har tiden bara sprungit iväg.
 
Lyckan är oändlig och det känns magiskt och lyxigt att jag har turen att bära ett till biologiskt barn. 
 
Men faktum är att i min andra graviditet har jag inte haft tid att filosofera lika mycket. Först när jag lägger mig på soffan om kvällarna hamnar handen på magen och tankarna börjar snurra kring vad det är för liten filur som lever där inne. 
 
Jag har varit precis lika rädd för missfall den här gången. Däremot har jag vågat röra mer på mig, tränat och levt som vanligt för att jag vet att ett missfall är inget jag kan framkalla eller förhindra. 
Det hade varit otroligt tråkigt om det hänt, men inte varit mitt fel.
 
Hur jag mår: Jag har haft lyxen att må oförskämt bra! Jag har knappt mått illa, mer än kanske lite när jag slarvat med maten. Någon gång på natten när jag varit vaken länge när Noah stökat har jag mått lite illa. 
Jag har bara spytt en enda gång på dom här 13 veckorna!
 
I vecka 7 (6+4) kände jag illamående första gången och dagen efter spydde jag på morgonen. 
I övrigt har jag inte haft några symptom alls. Ingen förstoppning, magen har fungerat som den ska. Ingen nästäppa, trötthet eller falsk ischias. 
 
Magen är som ni ser på bilderna inte där än. På sin höjd att den svullnat lite för jag känner att mina jeans klämmer lite, lite över magen.
Vågen stod på 60,8 när jag blev gravid och idag stod vågen på 61,6. Jag har alltså gått upp nästan 1 kg. Jag har slarvat massor med maten senaste veckan och ätit skräp så jag tror viktuppgången kom då.
 
Jag ser massor fram emot att bära det här barnet och har börjat längta efter bebismage och sparkar. 
 

Tre ska bli fyra


Publicerat den: 2015-02-26 [11:19:39]

 
Tänk så underbart att vi ska bli en till i vår lilla familj!
 
Som jag längtat efter att berätta det här för er! På nyårsafton fick jag det magiska plusset och det kändes som ett underbart sätt att lämna 2014 och kliva in i 2015. 
 
Det är ett planerat barn och liksom förra gången tog det sig på första försöket! Jag vaknade på nyårsaftons morgon och väntade min mens så jag kunde inte bärga mig. Jag ville bara veta om det funkat eller inte. Även om man hoppas så vill man inte ha för höga förväntningar, speciellt inte när det är första försöket. Men vi hade en enorm tur den här gången också! 
Jag började skratta när jag såg plusset, jag var så lycklig! Sen smög jag in i sovrummet och höll fram plusset och väckte Jimmy medan jag viskade tyst "Noah ska bli storebror!" 
Jimmy var genast klarvaken och viskade tillbaka "åh pälsen en mini-päls till" 
 
Bebisen är beräknad till september. Så det är fortfarande tidigt. Imorgon går vi in i vecka 13. 
 
Jag ser verkligen fram emot att bli tvåbarnsmamma och jag hoppas att ni vill vara med och följa den här resan.
 
Imorgon när vi går in i vecka 13 kommer första magbilden upp och lite mer information om hur jag mår, mått, vikt och lite så! 
 

Tisdag utan barn och en onsdag i saknad


Publicerat den: 2015-02-25 [21:35:16]



Igår var vårt lilla barn på landet hos mormor. Då passade vi på att äta middag i Kista food court. Sen blev det tv och tidigt i säng. 
Natten var skön men det kändes ensamt och rymligt i sängen utan lilleman. 


Så när jag kom hem från jobbet idag passade jag på att gosa extra med min älskling! Som jag saknat honom! 
Nu sover han och vi ligger i soffan och glor på Greys anatomy, sen blir det till att hoppa i säng. 





Ny vecka igen då


Publicerat den: 2015-02-23 [22:17:30]


Ni förstår ju hur svårt det är att slita sig och gå hemifrån när den här lilla ligger alldeles varm och gosig bredvid en i sängen.

Visst, det är trångt och jävligt när Noah vaknar på natten, ska sova i vår säng. Knölar och snurrar, vänder och vrider. Pratar och skriker i sömnen och jag är så trött att mina påsar under ögonen är stora nog att ta kommando och leva sitt eget liv.

Men, att ha den där lilla människa bredvid sig på natten. Känna hur han kryper nära, nära och när jag kan ligga och gosa in mig i hans mjuka hår då är det underbart att ha honom i sängen. Han vaknar till och kryper in nära och lägger sig på ens arm. 
Det är ljuvligt! 

Hur trött jag än är, sömnlösa nätter och ligga och sova som ett mähä så ska jag vårda den här tiden och njuta av den gosiga lilla bebisen som är orsak till sömnbristen. Han är bara bebis en gång. Och jag vill verkligen njuta av varje sekund som han vill ligga nära och gosa med sin mamma. 

Nog om det. Nu måste jag sova. Gott natt vänner


1 år


Publicerat den: 2015-02-22 [22:50:44]



Noah blev ett år idag. Makalösa, underbara barn har du redan funnits i vårt liv ett helt år. 

Varje sekund sen du föddes har berikat mitt liv mer än jag någonsin kunnat föreställa mig. 
Att se dig växa och utvecklas är en ren fröjd. Varje dag jag får dela med dig är ett under. Att bli mamma, vara din mamma är den viktigaste roll jag någonsin haft och kommer ha. Jag älskar att vara din mamma och dom senaste 365 dagarna har varje minut och sekund av dom varit det bästa i mitt liv! 

Du är anledningen till att jag andas och min stora glädje i livet. Den 22 februari 2014 fick jag äntligen se dig för första gången, ett litet pyre på 3960 g och 52 cm. Du drog dina första andetag 00:43, skrek lite sen tystnade du och nös. Jag har vetat sen dess att du är min stora kärlek och mitt allt. 
Idag är du 1 år gammal. 

Grattis på födelsedagen min älskade son! Mamma älskar dig! 

Idag för ett år sen


Publicerat den: 2015-02-21 [10:21:33]


Vid den här tiden för ett år sen låg jag på förlossningen med värkar. 
Jag hade aldrig föreställt mig att det skulle ta ytterligare 14 timmar innan han skulle komma till världen. 

Idag har vi 1- års kalas som väntar och imorgon, eller rättare sagt inatt är det redan ett helt år sen Noah kom till världen!

22 februari klockan 00:43 föddes vår lilla älskling med sina 3960 g och 52 cm. 
Obegripligt att tiden har gått så fort.

Försöker tänka tillbaka till 21 februari förra året som började med att jag vaknade av värkar och en fredag som sen tillbringades på förlossningen. Har svårt att greppa att jag sitter här ett år senare och att vi idag ska ha kalas för vår lilla son. 



Äntligen fredag


Publicerat den: 2015-02-20 [06:54:19]



"Someone Once told me not to bite off more than I could chew.
I Said I'd rather choke on greatness than nibble on mediocrity."


Så ta med er det och tänk stort. Nu gör vi fredag. Sen äntligen får vi helg med våra kära igen. 
Min bebis sitter i köket och äter gröt, han vaknade tidigt idag. Jag ilar runt som vanligt på morgonen och försöker få håret under kontroll och sminket att se bra ut. 

Tungt


Publicerat den: 2015-02-19 [07:07:40]



Det var tungt att gå ur sängen. Det lilla barnet låg tätt, tätt och hans små djupa andetag lät så fridfulla.

Strax dags att gå mot jobbet. Jag känner själv hur negativiteten kryper fram och det kommer vara tunga steg som bär mig till jobbet idag.

Efter jobbet ska det flängas och imorgon ska det flängas för att göra färdigt inför Noahs 1-års kalas på lördag. 
På söndag är det precis ett år sen han kom till världen. Det vackraste, mest underbara som någonsin funnits i mitt liv. 

Usch, jag myglar...  Måste gå nu. Önska mig lycka till idag. Det kan behövas.

Inga ord kvar


Publicerat den: 2015-02-18 [09:36:38]


Det finns inga ord kvar för att beskriva hur utmattad jag känner mig. 
Jag sitter i soffan och stirrar på tven. Det blir hemma idag också. Jag har en inre pågående konflikt där jag har dåligt samvete gentemot mina kollegor, samtidigt som jag får dåligt samvete mot min familj om jag inte tar hand om mig själv. 
Samtidigt som jag känner hur arbetsmoralen sviktar förtillfället. 

Äh, nu tog jag beslutet att jag och min kropp behöver det här. Nu är det så. Imorgon är det tillbaka till verkligen som gäller. 



Kroppen som skriker på vila


Publicerat den: 2015-02-17 [15:05:14]


Sen 7 januari har det varit fullt ös. Klockan ringer 6:30, promenad till jobbet, jobba, träna, hem. Leka med barnet, laga mat, sköta hushållet, natta barnet. Ta hand om maken, ta hand om mig själv. Hoppa i säng följt av ett barn som är oroligt på nätterna och bara vill ha mamma.

Igår började jag känna mig hängig och imorse vaknade jag med en känsla av att kroppen inte lydde. Så trött, så slut! 
Jag har en make som gör allt för att vi ska dela på bördan så avlastad är jag till tusen. Men trots det skrek min kropp efter vila. Lugn och ro. 

Jag har just nu känslan i min kropp att den är tung. Ofantligt tung och svag. Jag har känslan av att jag inte orkar bära min egen kropp. Allt jag vill är att ligga still och glo i taket. 

Jag blev hemma idag. Känns lite som jag skolkar från jobbet samtidigt som jag vet att jag hade suttit där och stirrat i skärmen timme efter timme. 
Jag har fått några timmar av lugn och ro på soffan och nu hoppade jag ner i ett bad. Jag ska ligga här en stund och fundera på livet. Snart kommer familjen hem igen från öppna förskolan. Jag saknar dom. Mitt hem ekar tomt utan familjen här. Men samtidigt är tomheten nog precis det jag behöver just nu. 

Nåväl, jag antar att jag inte är det enda heltidsarbetande småbarnsföräldern som då och då behöver några timmar av att göra absolut ingenting. Jag antar att fler mammor ibland vaknar med känslan av att kroppen behöver vila. 
Eller? Har jag fel? Är det jag som är ynklig kanske? 

När bebisen skriker och trötta mamman får trösta


Publicerat den: 2015-02-16 [07:07:42]



Vi vaknade inatt av ett illvrål, Noah satte sig upp helt förtvivlat och tårarna bara sprutade. Jimmy försökte trösta men mellan tårarna ropar barnet på mamma. Han klättrar på mig och klamrar sig fast runt min hals som att han är rädd att jag ska försvinna när som helst. 
Jag tittar på klockan, 03.02. 

04:21 har jag vaggat, vjussat, sjungit, tröstat. Varit på väg att tappa tålamodet åskilliga gånger men fortsatt att trösta. 
Till slut lugnar han ner sig och kryper självmant ur min famn och ner i sängen igen. 
Äntligen fick den här mamman somna om! 

Jag är så jäkla trött att ögonen går i kors och nu är det bara till att bege sig till jobbet. 
Men vad ska jag göra? Jag hade aldrig kunnat ignorera honom så ledsen och somnat om! Den som är hemma får ta nätterna, det var vi överens om redan från början. 
Men det är inte så jäkla lätt att bara ignorera sitt förtvivlade barn och somna om, nej inte jag i alla fall. Det skär in i hjärtat på mig när han är sådär ledsen och jag vill ju bara att han ska må bra! 

Jaha ja, inte tid att sitta här längre. Måste trycka i mig lite frukost och sen bege mig. Hur kan det redan vara måndag igen? Det var ju fredag nyss! 

Får skäll av maken


Publicerat den: 2015-02-14 [22:22:34]

Maken skäller på mig att jag inte bloggar så bra just nu. Jag ska skärpa mig. Ge mig en dag eller två. Jag är snart på banan igen. 

När man är för trött och allt man kan tänka på är sängen


Publicerat den: 2015-02-13 [20:27:51]




Att avsluta dagen


Publicerat den: 2015-02-12 [22:53:11]



Det sista jag gör varje kväll är klappar på Noah. Först lägger jag en hand på honom och hör hur han drar ett djupt andetag, sen klappar jag honom över huvudet och viskar "mamma älskar dig Noah". Efter det är jag redo att hoppa i säng själv. 

Det finns inget sätt jag hellre startar min dag än med närheten till min son och jag kan inte föreställa mig ett annat sätt att avsluta dagen än att höra hans små andetag. 

Tänk att det är så magiskt att vara mamma. Bara hans små mjuka andetag skänker mig mer kärlek, glädje, lycka och lugn än något annat. 

Biodejt med maken


Publicerat den: 2015-02-11 [17:19:44]

Igår var vi på biodejt jag och maken. Efter jobbet gick vi hem till mina föräldrar, jag slängde ihop köttbullar och makaroner och sen lämnade vi barnet i tryckt förvar hos mormor och morfar och vi knallade bort till bion i Råsunda. 

"Natt på museet 3" jättehärlig film, det blev några skratt. Efter det hämtade vi det lilla sovande barnet och åkte hemåt. 

Idag är mormorn hos oss. Nu ska jag göra ärtsoppa och sen blir det mys.

Måndag igen då...


Publicerat den: 2015-02-09 [20:33:17]


Tänk att det redan var måndag igen.
Dagen har tuffat på långsamt, efter jobbet blev det bodypump, hämta ut biobiljetter, fiskpinnar och natta barn.

Så, berättar något roligare. I lördags gick vi en promenad ner på Sumpan. En lunch på Café boulevard och då ringer lillebror som är runt hörnet, nåväl han bor typ runt hörnet därifrån, men hur som gick han hem och lämnade lite matkassar sen slöt han upp med oss på cafét. Noah sken upp som en liten sol när han såg sin morbror gå innanför dörren. 



Sen gick vi till parken allihopa. Eric och Noah busade för fullt och efter det blev det långpromenad för oss medan Noah somnade in gott i sin vagn. 





Jag smet


Publicerat den: 2015-02-08 [13:02:10]



Idag smet jag från hem, barn och make och åkte till Centralbadet. 
En helkroppsmassage och några välförtjänta och avkopplande timmar med bubbelbad och bastu. 

Usch och fy för min mammaroll i livet som smiter hemmet och barnet när vi får så få timmar varje vecka ihop. 

Men jag behövde. Jag behövde tid för mig själv, jag behövde lugn och ro. Återhämtning! 

Just nu sitter jag på coffehouse och trycker en carbonara. Äta varm mat i lugn och ro.

Jag älskar mitt barn, han vet det, ni vet det. Men ibland behöver man lugn.
Jag älskar min man, han vet det, ni vet det. Men ibland behöver man få vara ifred. 

Snart är jag hemma igen, tillbaka till röran, dammet, skriken, bajsblöjorna och tjaffset om vem som plockade ur diskmaskinen sist. Men nu jag jag laddat tålamod och lugn så nu kan jag förbise stöket några dagar och bara se kärleken i hemmet. 
Krama det lilla barnet och bara vara mamma. 








Med familjen på min dag


Publicerat den: 2015-02-07 [08:07:40]



Gårdagen var en riktigt bra dag. När jag kom till jobbet så sjöng mina kollegor och dom hade köpt en jättefin temugg till mig i present. Det var verkligen inget jag hade väntat mig och jag blev superglad. Dessutom var muggen mitt i prick, så jag! Ni får se på måndag. 

Sen blev det lunch på Olearys med Jimmy och Noah. 

Jobba några timmar till och sen blev jag hämtad vid 17. Åkte hem och började laga mat. Vid 18:30 kom min familj och vi åt potatisgratäng med möradfläskytterfilé som jag tillagade i ugn med rödvinssås, zucchini och aubergine. 
Det var riktigt gott! Till efterrätt blev det vitchokladpannacotta med hallon. 

Jag fick en jättehärlig bodyskrubb från rituals av min familj och ljuslyktor av Jimmy och Noah och sen hade ju dom allihopa gått ihop och köpt biljetterna till konståknings-VM som jag var på förra helgen. 
Otroligt fina presenter och mycket mer än jag väntat mig. Klart att det uppskattas när man får presenter men det är verkligen inget jag tar för givet. Jag är så nöjd och glad så om folk säger grattis och att min närmaste familj ville fira lite smått igår. 




Så då har man fyllt år färdigt för i år och nu väntar ett år av att vara 27. 


Hipp hurra


Publicerat den: 2015-02-06 [06:39:55]


Hipp, hipp hurra för mig själv idag. Eller något egoistiskt åt det hållet. Idag blir jag 27 år. 

27 år, mamma och gift. Hur gick det till? Var inte jag en ung liten böna som rände runt på stan nyss? 

Nåväl, allt har sin tid. Livet är magiskt och jag har en känsla av att året som 27 år kommer ge mig mycket lycka och glädje. 




Min mamma, min idol.


Publicerat den: 2015-02-04 [23:08:25]




Det är sant, jag skojar inte ens lite, min mamma är min idol! 
Hon tillför mig och mitt liv så mycket lycka och glädje.

När jag var barn var hon mamman som alltid ansträngde sig lite extra, lite till för att vi (jag och lillebror) skulle få ut så mycket som möjligt av livet och vardagen. 
Bullbak, lek, hoppa i vattenpölar och mysa framför tv. Min mamma var alltid med. Jag kan aldrig minnas att hon sa nej, när vi ville att hon skulle vara med och leka. 

Min mamma har aldrig missat en dansuppvisning, teaterföreställning, konsert, bandymatch, eller utvecklingssamtal. Gudarna ska veta att jag och brorsan höll på med mycket aktiviteter. 

Hon hjälpte alltid till med läxläsning och utveckling. På somrarna satt hon tillsammans med oss och färg la med tuschpenna under dunkla sken från stearinljus. 

Så kom tonåren. Rak och ärlig, men rättvist och stöttande, handlade fick konsekvenser, men aldrig under bestraffning kände jag mig mindre älskad eller mindre respekterad. 
Jag har aldrig känt att jag behöver göra mig till eller göra mer. 
Hon har ställt krav i proportion till förmåga och har på ett pedagogiskt vis stöttat när självförtroendet inte räckt hela vägen. 

Aldrig har jag behövt fundera på om jag är älskad! 

Vuxendags och bryter sig loss från hemmets trygga vrå. Alltid har jag känt mammas osynliga och stöttande hand. Även när jag tyckte mig kunna allt, för jag var ju faktiskt vuxen, fanns hon där i bakgrunden, kände mig, kände mitt humör. Fångade utan att döma när det sket sig.

Hon finns fortfarande stadigt vid min sida i alla väder. Min mamma får mig att känna mig älskad och respekterad ut i fingerspetsarna, alltid i alla lägen.

Stöttar mig, min man och framförallt är hon en makalös mormor! Utan krav på sig, det sker frivillig från djupet av hennes hjärta. Hon vill vara där och vi vill ha henne där. Jag vill ha henne där. Vid min sida, föralltid helst men i alla fall så länge det går. 

Jag älskar min mamma, min mamma är min idol! 


PS pappa är rätt jäkla awesome han med, men det tar vi en annan gång. 

Sina första stapplande steg


Publicerat den: 2015-02-04 [19:48:59]



Tittar tillbaka och försöker förstå vart det här året tagit vägen.
Idag hände det, Noah släppte bordet och tog sina två första stapplande steg på egen hand! 
En enorm stolthet spred sig i själen och tårarna föll av lycka! 

Men samtidigt en enorm sorg över att jag missade det. Han tog sina första steg när jag var på jobbet, jag fick inte vara med! 

Obegripligt att den stora magen har förvandlats till den här makalösa lilla varelse som nu tagit sina första steg. Jag minns känslan så tydligt när han kom upp på mitt bröst för första gången. Jag kan höra mina och hans andetag, känna hans varma och härliga lilla kropp mot min. Jag kan höra hans dova skrik och jag kan fortfarande känna en våg av oändlig och fullkomligt obehindrad kärlek komma vällande. 

Oj, pjuh nu kom tårarna. Jag har inga problem att minnas min första stund med Noah. Hans första ögonblick i livet men jag har så svårt att greppa vart tiden tagit vägen, hur han redan kan vara så stor att han går! 

Att vara mamma är verkligen det bästa som någonsin hänt mig. Jag kan inte föreställa mig hur livet var innan Noah. Jag kan inte föreställa mig livet utan Noah. 

Det finns inget, ingen,  något, någonsin som trumfar honom. Allt han är och gör är det viktigaste i min värld. 



God morgon


Publicerat den: 2015-02-04 [07:00:34]



God morgon, god morgon hör fåglar sjunga glatt, god morgon, god morgon i kör! 

Onsdag och ni får en härlig bild från nyårsafton.

Är ni redo att göra onsdag? Har ni sovit gott? Drömt något kul? Tell me, ge mig lite kommentarer att läsa! 

Så blev det tisdag


Publicerat den: 2015-02-03 [21:27:31]



Så kom och gick tisdagen. Mycket att göra på jobbet men även många skratt med kollegorna. 

Som vanligt fick jag alldeles för lite tid med barnet idag och jag ligger här och önskar att dygnet hade fler timmar och att jag hade mer ork. 

Det är så underbart att sitta vid matbordet och höra honom "prata" med mig.
Hur kan han snart vara 1 år?! 

Nej, vet ni vad jag vet att jag bloggar alldeles för lite just nu och jag hoppas på att hitta en vändning snart men nu måste jag verkligen sova. Jag ser i kors!


Badhus premiär


Publicerat den: 2015-02-02 [17:21:08]


Igår hade vi premiär för simhallsbad. Vi begav oss ut till Bro och badade med Madde och Philip.
Pluttis verkade mest konfunderad men att klättra på en sådan där flyttade frigolitgrej det var kul.
När vi hade duschat så hackade barnen tänder så vi gick in lite i bastun, jag önskar att jag hade kunnat fota Noah där han satt på bänken inlindad i handduk med luva och såg så varm och nöjd ut. Han var så jäkla söt! 

Sen följde Madde och Philip med oss hem och vi hade lite söndagsmys med chili con carne och bus med barnen. 

Vi tänkte försöka gå någon gång i veckan och bada nu så Noah vänjer sig vid vatten och så. Det var hur som otroligt mysigt när den lilla kroppen klamrade sig runt min hals och kramade mig hårt. Han var så go igår min lilla älskling. 

Och idag har man varit tillbaka på jobbet och gjort sitt, nu sitter jag på gymmet och väntar på att ett pass Bodypump ska börja.

Egentligen vill jag bara rusa hem till barnet men jag kan inte slarva hur mycket som helst med träningen, måste  försöka hålla igång det och gå åtminstonde två gånger i veckan. 
Tränar knappt alls nuförtiden för den lilla tid jag har över har jag så svårt att lägga på något annat än att vara med Noah. 


Den lilla busungen som vi helt plötsligt såg i ögonvrån igår. Han hade lyckats krypa upp och sätta sig i bokhyllan. Han var så jäkla toknöjd, skrattade och klappade händerna.