12 veckor kost- och träningsschema


Publicerat den: 2015-10-27 [08:19:59]



Igår påbörjade jag ett 12 veckor långt kost- och träningsschema. 
Igår tränade jag biceps och bröst, brutal träningsvärk i armarna idag. 

Maten är en utmaning, allting ska vägas och jag ska lyckas äta 6 gånger om dagen. Igår lyckades jag nästan, det var 100 g grönsaker och 125 g kyckling som jag inte fick i mig, allt annat gick bra. 

Frukostarna är största utmaningen, jag gillar inte riktigt att äta frukost och nu ska jag varje morgon lyckas få i mig 332 g yoghurt, 156 g kvarg/ eller 30 g proteinpulver. 1 ägg och sen ska det ner 3 st omega 3 tabletter. Jag får kämpa för att få i mig allt. 

Igår kände jag mig hungrig nästan hela dagen, jag hoppas det vänder snart och man vänjer sig vid att äta såhär. 

Ska bli kul att se vilka resultat jag kan nå med det. Ikväll väntar ett pass för ben och rumpa. 

Med Alicia och Danielle


Publicerat den: 2015-10-27 [08:12:18]


Igår var Alicias dagis stängt så jag fick tillbringa min dag med henne och Danielle. 
Vi möttes i parken vid lötsjön och busade runt medan vi drack kaffe. 
Sen gick vi hem till oss. Åt lunch och sen sova Alicia en stund. Då passade vi på att sätta oss i soffan med en kopp kaffe och snacka skit.

Loppan trivs som en fisk i vatten i sin gudmors armar. Tänk att den där underbara kvinnan har sagt ja till att vara Haileys gudmor! Det gör mig så otroligt lycklig. Mina två äldsta och bästa vänner är gudmödrar till mina barn, jag hade inte kunnat önska mig något bättre. 

Sen hämtade vi Noah och gick till tornparken där det blev mer bus. 


En underbar dag som gick alldeles för fort. 


Hemåt


Publicerat den: 2015-10-25 [07:46:31]


Pappa och loppan ligger och morgongosar i hotellsängen. Sen körde hon frikiss i sängen, ooops! 

Nu har vi ätit frukostbuffé och ska med fullastad takbox åker vi nu mot Stockholm och vår son!
Han är saknad. 





En dag i Ullared


Publicerat den: 2015-10-24 [20:54:33]

Klockan ringde 2:30 inatt och vi gick ur sängen och satte oss i bilen. Sen väntade 46 mil bilkörning till Ullared. Ett stopp för amning och blöjbyte och 7:40 klev vi innanför dörrarna på Gekås, Ullared. 



5 timmar shopping, massor med kläder till framför allt Noah i storlek 80 som han nu mer har. Overall, fleeceställ. En jäkla massa kläder och underkläder till mig och make. Alla julklappar är nu handlade, heminredning en drös våtservetter och massa hygienartiklar. 

Loppan har vi haft med oss och hon sov genom shoppingen. Men efter 5 timmar var det så mycket folk så vi lade ner. Åkte mot Falkenberg, åkte vilse och tog en "genväg" på 6 mil. Det är 2,5 mil till Falkenberg härifrån egentligen. 
Åt mat, åkte tillbaka. Sen la vi oss på sängen på hotellrummet. 
Hotellet som mamma bokade åt oss för att vi skulle slippa åka tillbaka, så uppskattat!  Tack mamma!!

Men vi fick tråkigt så vi gick tillbaka in i butiken. Gick runt lite till, handlade ett par saker till och sen insåg vi varför det var mindre folk i butiken, alla stod nämligen i kassorna. Så det blev en lång stund i kö. 



Middag, ett par öl och lite vin inne på en restaurang utanför hotellet och nu ligger vi nyduschad och helt slut i sängen. 

Strax dags att krypa ner och sova. För imorgon bitti ska vi åka tillbaka mot Stockholm och hämta Noah som är hos mormor och morfar. Som vi saknar sonen! 


Duscha med loppan! Mysigt!

Hagaparken i höstfärger


Publicerat den: 2015-10-22 [20:43:38]


Dagen har jag och Hailey tillbringat i Hagaparken med Martina och Karl. Promenerade runt, snackade skit och satt på en bänk med en kaffe i handen och tittade på den vackra hösten. 
Ett helt underbart sätt att spendera dagen.



Sen hämtade jag Noah och vi stannade till på donken. Choklad milkshake gick hem hos barnet. Hämtade pappan på jobbet, besök på banken och sen Thai till middag. 

Han är så söt så jag tror jag smäller av! Älskade unge! 



Stora killen


Publicerat den: 2015-10-21 [16:07:23]


Idag plockade jag ner Noahs spjälsäng och åkte och köpte en ny riktig säng till honom. Han blev så glad när han kom hem från förskolan. Ska bli kul att se hur det går för honom att sova där inatt. 
Min stora kille! 



Att älska bilar


Publicerat den: 2015-10-21 [08:23:55]



God morgon vänner, då var det onsdag. 
Vad har ni för er idag?

På bilden ser ni en liten Noah bakom ratten på Öland i somras. Vår unge tok älskar bilar och inget är så bra som att få låtsas köra den riktiga brum-brummen! 

Barnen i sängen


Publicerat den: 2015-10-20 [20:57:20]


Idag har jag varit en otroligt trött mamma. Barnen och maken höll mig vaken nästan hela natten, kände mig helt borta imorse när det var dags att gå upp. 
Som jag längtar efter att få sova på nätterna. Amningen är en kort period men det är fasiken tufft att hålla på och amma på nätterna, nu senaste veckan har loppan dessutom stökat och ska enbart sova om hon får ligga på min arm. Klart det är mysigt att ha barnen nära i sängen men det är läskigt med Hailey eftersom hon är så liten. Så himla riskabelt att ha henne i sängen. 

Mina barn kommer alltid få ligga i vår i säng om dom vill. Hur trångt och jobbigt det än är vill jag alltid att dom ska känna sig välkomna att ligga hos oss och få den tryggheten. 
Så börjar vi nedräkning med många år av trötthet då. 

Mina älsklingar


Publicerat den: 2015-10-20 [10:00:31]


Mina älsklingar, mina stora kärlekar här i livet. Så länge mina barn finns vid min sida kommer livet vara lyckligt. 

Att vara mamma är en pärs, men så jäkla underbart!
Mina barn ger mig så mycket kärlek och glädje. Varje litet skratt, leende, hyss och tillfälle fyller min själ och mitt liv med allt jag någonsin kunnat drömma om. 
Jag har inte en sekund ångrat att jag valde att skaffa barn. 
Även om det i mångt och mycket tär på en med konflikter, sömnbrist och jag då och då tror att jag ska fullkomligt förlora förståndet så älskar jag mina barn med hela mitt väsen och varje fiber i min kropp. 

Noah & Hailey ni är mammas allt! Om ni bara visste hur mycket jag älskar er. 






Med Martina och Karl


Publicerat den: 2015-10-19 [20:31:27]


Idag har jag fått träffa lilla Karl 3 veckor gammal. Martina och Patriks senaste tillskott. Ja, jag träffade ju även Martina såklart! Vi hängde hemma hos dom, liten promenad, lunch och massor av prat. Som vanligt när vi ses rusar tiden förbi. 
Jag är så lyckligt lottad som har fått möjlighet att lära känna denna fantastiska människa. Med henne trivs jag som en fisk i vatten! 

Jag tog mig även iväg på första bodypump passet ikväll sen Hailey föddes. Jag kommer nog ha brutal träningsvärk imorgon, men det är det värt. Var ruggigt kul! Nu har jag duschat, slevat i mig en enorm portion med mat och ska slänga mig på soffan. Håll tummarna för att kidsen låter mig sova inatt. 
Den här morsan behöver sömn!



Vi och det som är vårt


Publicerat den: 2015-10-18 [13:06:55]


5 år tillsammans. Många resor, mycket skratt, mycket kärlek. Äventyr, vardag, bråk och tårar. Ett bröllop, en flytt och två barn. Kaos och lycka i det stormiga familjelivet. Vi lever i nuet och kämpar på. Inte ska livet vara lätt, men att sitta på en parkbänk i solen med kaffe medan sonen ränner runt med ett stort leende och dottern sover tungt i vagnen då känns livet ändå väldigt behagligt.







Amning


Publicerat den: 2015-10-18 [09:28:48]


Det är så vackert och magiskt med amning. 



Fira Alicia


Publicerat den: 2015-10-17 [10:14:55]


Igår var vi och firade den här lilla skruttungen som nu är 2 år gammal! 
Jag kommer aldrig glömma känslan av lycka och kärlek som slog mig när smset kom att Alicia kommit till världen. 

Det är så makalöst att på nära håll få följa hennes utveckling. Envis och busig liten tjej. 

Det bjöds på god mat igår och mammorna fick dricka ett par glas vin, ljuvligt! 


Micke och Noah är polare och Noah lyssnar oftast på Micke vilket är så härligt! 


Noah lånade en pyjamas igår, visst är han söt i blommig pyjamas med en liten rosett hihi. 


Att kämpa med maten


Publicerat den: 2015-10-16 [12:12:35]


Jag tar ett djupt andetag innan jag börjar skriva det här. Det är svårt att berätta men det känns som det är dags. Jag har fått höra många kommentarer om det här, framför allt har mina nära haft svårt att förstå det.
Den egentliga anledningen till att jag blev igångsatt och något jag kämpat med i flera månader. 

Det stavas ätstörning. 

Så där har ni det, något jag kämpat med och fortfarande kämpar med. Något jag skäms för, något som plågat mig. 
Jag har en ätstörning. 

Som ni vet blev jag väldigt stor efter att Noah föddes. Just där och då var det inga problem, jag njöt av att vara nybliven mamma och fokuserade mest på bebis. Mat var inga problem och träningen ökade jag successivt ju mer min kropp läkte. 

Sen blev jag gravid med Hailey. Min rädsla att bli stor igen började växa och gro. Till en början var det måttligt, jag fortsatte träna och äta normalt. Men tanken låg där i huvudet och började sätta sig fast, växa sig större bit för bit. 
Jag började spegla mig väldigt ofta, titta på mig själv med kritisk blick. I min verklighet växte inte bara magen utan hela mitt omfång och för första gången på många år gillade jag inte min spegelbild. Det jag såg skrämde mig. 

Jag började hoppa över måltider eller äta extremt små portioner. 
Jag började kategorisera mig själv i olika grupper för att rättfärdiga mitt beteende. 

1.Graviditeten var underbar och efterlängtad, jag längtade efter bebismagen och ville bara mitt barns bästa. Jag intalade mig att bebisen tar det den behöver och blir därför inte påverkad om jag slarvar med maten.

2. Träningen fanns där sen innan, träna var min meditation och träning är bara bra när man är gravid så kroppen håller sig stark. 

3. Maten är en egen kategori och har inget med det andra att göra, så länge jag äter några gånger om dagen  är det lugnt. Bebisen får det den vill ha. 

Jag fortsatte slarva med ätandet. Rädslan för att bli tjock växte sig starkare för varje vecka av graviditeten som gick. Jag kände inte igen mig själv längre, jag var ledsen och arg. Tittade på mig själv väldigt negativt vilket jag aldrig gjort, jag har alltid varit väldigt nöjd med hur jag ser ut. Jag började fokusera massor på hur jag åt, vad jag åt, när jag åt och hur mycket. 
Jag började skämmas för att äta bland folk, framför allt godsaker. Jag kunde sitta offentligt och tänka att nu tittar nog andra på mig och undrar varför jag sitter och trycker en chokladboll så stor som jag är. 
Jag kunde inte längre se sanningen, jag såg inte en vältränad och smal tjej som var halvvägs in i en graviditet. Jag tyckte att jag såg stor ut, tjock. 

Jag minskade mina portioner ännu mer. Började ljuga för Jimmy om hur mycket jag åt. Alla dagar på jobbet jag inte hade lunchsällskap hoppade jag lunchen. Började säga på kvällarna att jag inte var hungrig. 

Stod framför spegeln varje kväll när jag hade duschat och studerade mig själv. 
Jag hade dagar när jag såg den riktiga jag. Kände mig nöjd, mådde bra. Självförtroende fanns där och jag åt som jag alltid gjort. Dom dagarna var jag mig själv. Tjejen som trivs med sig själv och alltid har ätit precis vad hon känner för. Vissa dagar var precis som vanligt. 

Sen kom en dålig dag igen och jag vantrivdes och drog ner ännu mer på maten. 

Varje kväll stod jag framför spegeln, min rationella sida slogs med näbbar och klor mot den orealistiska. 
Den realistiska sidan skrek åt mig att titta på mig själv och vara jag, hon som inte bryr sig om kalorier, hon som bara är sig själv, hon som värnar om sin kropp, äter det hon vill, trivs och mår bra. Hon som vet att en graviditet kräver extra mat, hon som bara ville sig själv och bebisens bästa. 
Den orealistiska tyckte att jag var tjock, inte förtjänade att äta mer. 

En dag framför spegeln vet jag att jag tittade och tänkte, fy fan vad tjock du är. 
Den rationella sidan vann den fighten för dagen efter ringde jag till Stockholms center för ätstörningar och bokade en tid. Jag har suttit i månader en gång i veckan hos en behandlare. Vi har grävt i mitt huvud och bland mina tankar, vi har benat i beteendet och jag har gråtit i det lilla rummet på Stockholms center för ätstörningar. 

Det blev bättre, men inte i tillräcklig takt. Jag kämpade hela tiden mot klockan eftersom graviditeten fortskred fortare än jag läkte. Varje dag var en kamp med maten, varje tillväxtultraljud ett bakslag då bebisen inte växte som den skulle. Jag kämpade, våndades över mitt beteende, att jag inte förmådde mig att sluta trots att bebisen inte växte. Min rädsla för att bli tjock var för stor. Mamman i mig skrek av sorg, hur kunde jag göra så mot mitt ofödda barn? Hur kunde jag veta bättre men ändå inte sluta? 

Jag pratade timmar med min barnmorska om det, hur jag skulle göra och tänka allt för att bebisen i magen skulle må bra. Till slut kom jag fram till att jag ville bli igångsatt tidigare och min barnmorska stöttade det beslutet. 
Jag stod inte ut längre med att leva med att jag inte kunde ge mitt barn det bästa, att jag inte kunde göra det som var rätt. Jag grät så mycket över vad jag gjorde mot mitt barn. Sen fick jag träffa en underbar läkare på specialstmödravården. Han tyckte att jag hade gjort allting rätt som jobbade och kämpade och även han stöttade mitt beslut i en tidigare igångsättning. 

När Hailey kom förändrades allt. Jag började vara jag igen. Med det inte sagt att jag mår bra, jag har en lång väg kvar. Jag slarvar fortfarande med maten och vissa dagar står jag fortfarande framför spegeln och studerar mig själv med kritiska ögon. 
Jag jobbar stenhårt för att hitta tillbaka till mig själv och ha en hälsosam inställning till maten. Jag gillar mat, alltid gjort och jag har aldrig tidigare brytt mig om hur och vad jag äter. Det vill jag tillbaka till. 

Det är svårt för mig att trycka publicera och blotta det här om mig själv. Men det känns viktigt att berätta om det, berätta att det faktiskt kan hända att man utvecklar en ätstörning även under en graviditet och det är vanligare än vad man tror. 

Så, nu vet ni. Den jobbiga sanningen bakom den tidigare igångsättningen med Hailey.

Hailey log!


Publicerat den: 2015-10-15 [19:19:39]


Så liten men förmedlar så mycket med en enda blick. 
Jag vet att jag bitchar mycket om hur tufft det är med kidsen men faktum är ju att dom är hela mitt liv! 
Mina barn ger mig så mycket lycka. 

Hailey gav mig sitt första leende idag. Smilat har hon gjort förut men det här var ett riktigt socialt leende. Hon tittade mig rakt i ögonen och tok log. Det kändes rakt in i hjärtat och själen. 

Älskade dotter! 





Veckorna som bara går


Publicerat den: 2015-10-15 [09:34:41]


Här har ni mitt trötta anlete denna torsdagsmorgon. Sitter utanför barnmorskan, dags för återkontroll. Det ska alltså grävas i mina privata delar. Jag vet inte hur många gånger jag suttit i gynstolen, det blir aldrig bekvämt. 
Jag är inte nämnvärt pryd eller obekväm med att visa mig naken, men att sitta sådär i en stol med muttan i någons ansiktshöjd är verkligen inte en av mina favoritsysselsättningar. 
För att inte tala om dessa kalla plastföremål som ska in. Aj! 

Föda barn däremot har inte varit några problem, då är man så jäkla upptagen med det som händer så grävandet faller liksom in i det naturliga när man befinner sig i ett förlossningsrum. 

Men det ingår som kvinna att ha personer som ska titta in, bara låta det ske så får man bekräftat att det ser bra ut liksom.  

Efter mitt besök väntar något roligare, nämligen lunch med Danielle. Våra små skruttungar älskar jag hysteriskt, men det är rätt trevligt att ses utan dom så man kan föra en konversation i lugn och ro. 

Sen ska det handlas och städas hemma. Som jag skrev i ett sms till en kompis imorse, våra dammråttor börjar få namn där hemma för att vi haft dom så länge. Men nu har jag ledsnat, droppen blev när Noah kommer springandes med en boll av hår och damm och ropar "titta mamma!". 
Då kände jag att det är dags att göra något innan lägenheten blir en hälsorisk. 

Fruktansvärt lat är jag!





Eviga kaoset


Publicerat den: 2015-10-14 [16:04:01]


Var enda jäkla eftermiddag är det stök och kaos! Kidsen driver mig vansinnig !! 
Noah ränner runt, river ut lådor, sprider ut leksaker, skriker, gapar och sitter inte still två minuter. 
Hailey sover typ hela dagen lagom tills vid 15:30 när vi kommer hem från förskolan för då ska hon vara vaken och bli buren på helst hela tiden annars bara skriker hon. 

Det är måttligt roligt kan jag säga. När Jimmy kommer hem strax före 17 är jag så lättad! 


Träning


Publicerat den: 2015-10-13 [11:00:41]


Igår var jag på gymmet. Jag känner mig otroligt stark och njuter av varje minut jag kan träna. 

Jag trodde inte att det var möjligt att vara såhär vältränad så snart inpå en förlossning. Varje stund jag tillbringade på gymmet under graviditeten är så värt det nu när jag kan känna mig så nöjd och glad över min kropp. Känna mig snygg fast jag precis fått barn. 
Jag tittar på bilderna tagna en månad efter Noah kom och har svårt att förstå att det är samma person på bilderna. 

Det är för mig obegripligt att jag efter graviditeten med Noah var så stor och svag som jag var. Men dom bilderna har varit min motivation genom den här graviditeten, att aldrig mer känna mig så obekväm i min egen kropp som jag gjorde när Noah kom. 

Jag har mycket kvar innan jag är där jag vill, men att kunna spegla mig och se magmusklerna 6 veckor efter en förlossning tycker jag är riktigt jäkla grymt!

Bilden till höger är 1 månad efter att Noah föddes. 

På torsdag ska jag på återbesök till barnmorskan och om jag får klartecken ska jag hoppa på ett 12 veckor långt tränings- och kostschema. Mitt mål är att bli mer vältränad än jag någonsin varit, inte en sekund behöva spegla mig och hitta något jag inte gillar. Kunna sätta på mig vilka kläder jag vill och känna att allt sitter snyggt. 
När sommaren kommer vill jag kunna sätta på mig bikini och vara riktigt nöjd över min kropp. 





Vardagen


Publicerat den: 2015-10-11 [19:56:30]


Detta underbara, makalösa kaos som pågår hela dagarna! 
Oj, ja inte är det lätt att ha två barn inte ska ni veta. Trots att min minsta enbart är 6 veckor och knappt för flyttar sig krävs det så enormt med tid och stunderna för egentid och partid har minskat drastiskt!

Det känns som att vi pusslar som tusan för att få tiden att räcka till att göra absolut ingenting. Kidsen byter av varandra i att kräva uppmärksamhet och tillfällena när båda är tysta och stilla är sällsynta. 

Jag är en person som tycker om hushållsarbete. Städa, tvätta, handla och laga mat. Jag vill att badrum och toalett alltid ska skina. Men med två barn måste psyket acceptera lite dammråttor och kläder på soffan, annars kommer jag bara gå runt och vara irriterad. Vi har aldrig bråkat hushållsarbete i vårt förhållande, jag gör det jag anser behöver göras, Jimmy får göra det han tycker behöver göras. Vi har lite som regel att om man misstycker hur ofta det städas, plockas och liknande är man välkommen att göra det själv. Båda kan inte alltid vara nöjda och man har olika sätt att se på hur hushållet ska skötas. Lite skit i hörnen har ingen dött av heller och den tiden som finns över och ledig tid känns roligare att lägga på att göra saker eller för den delen passa på att göra inget alls. 
Jag städar en gång i veckan, torkar dörrposter och allt sånt tråkigt, toaletten städas flera gånger i veckan. Jimmy tar alltid hand om sopor och oftast tvättstuga. Jag står för all matlagning och planering av mat. Handla gör vi tillsammans. På något sätt har vi fått det här att fungera. Plocka gör vi lite båda två för att det inte alltid ska ligga saker framme. Men vad fasiken, har man en liten stund över så är det väl trevligare att skjuta klädhögen åt sidan och dricka kaffe tillsammans än att ränna runt och städa, eller? 

Självklart bråkar vi om en herrans massa andra saker ska ni veta! Men just den här punkten har vi klarat oss ifrån. 

Jag älskar tiden med barnen, det är så himla roligt och mysigt. Mina barn är självklart det bästa i min värld och spendera tid med kidsen är ljuvligt. 
Men emellan åt går dom mig fullkomligt på nerverna och allting i kroppen skriker efter lite egentid och lugn och ro. Jag uppskattar min egen tid också, på gymmet, med vänner eller för den delen sitta i soffan och titta på skräptv. Detta gör mig inte till en sämre mamma, utan tiden för mig själv är viktig för att jag ska vara en glad, tålmodig och mysig mamma den aktiva tid jag är med barnen, istället för att all tid ska vara med barnen och då inte alltid vara bra utan bli mycket tjafs för att mitt tålamod tryter för att jag är trött och behöver lite egentid. 

Men en sak är säker, jag har inte en sekund, någonsin ångrat att jag satte barnen till världen. Noah och Hailey är verkligen mitt allt! 

Ljuva småbarnskaos!

Lyckan att få ha en mormor


Publicerat den: 2015-10-09 [10:32:54]


Min mormor försvann från jorden alldeles för tidigt. Jag tillbringade många stunder som barn med att önska mig en mormor, som skulle leka och sitta barnvakt. Få sitta i mormors knä på julafton och stå i köket med mormor när hon lagar mat. 
Så ni kan kanske föreställa er lyckan och glädjen jag känner över att min mamma är världens bästa mormor. Som gör allt det där och mycket, mycket mer med mina barn. Se glädjen i Noahs ögon när mormor kliver innanför dörren. Ibland glömmer jag bort hur otroligt lyckligt lottad jag är som har min mamma och att hon väljer att vara en sådan stor del av vårt liv. Jag älskar dig mamma, tack för att du ger mina barn så ofantligt mycket tid och kärlek. 


Världens bästa mormor


Publicerat den: 2015-10-07 [22:26:11]


Världens bästa mormor har varit här ikväll och passat kidsen medan vi var på föräldramöte på förskolan. 

Tack mamma för att du älskar våra barn så mycket!


Bästa Patrik


Publicerat den: 2015-10-06 [22:17:44]


Världens finaste Patrik var här idag och hängde med oss! Så mysigt! 


Varit på gymmet


Publicerat den: 2015-10-05 [20:24:49]


Jag tog en sväng till gymmet. Fasiken vad jag längtar efter att kunna ta i ordentligt! 
Jag är så mycket starkare och klarar så mycket mer än vad jag bör just nu eftersom det är så nära inpå förlossningen. 


Helgen som gick


Publicerat den: 2015-10-05 [11:00:55]


I fredags på dagen var jag och Hailey hemma hos Patrik. Hembakt bröd, otroligt god risotto och snacka skit några timmar. Efter det åkte vi till mitt jobb på fredagsfikat och snackade lite skit med kollegorna. 

Kvällen tillbringades hemma hos Mathias. Roligt att träffa vänner man inte sett på länge, vi kröp ner i sängen vid 12-tiden. 


På dagen på lördagen åkte vi hem till Yvonne som bjöd på kaffe och glass. Pratade ikapp oss om livet och hade det mysigt. Sen tackade vi för oss och packade in oss i bilen för kvällen skulle tillbringas med lillebror. 


Middag, vin och bus med barn. Sen hoppade vi på tåget och åkte till stan. Ett par timmar i baren på Griffins, en promenad till brorsans jobb och en öl där sen bar det av hemåt. 



Söndagen gjorde vi verkligen ingenting. Tittade på tv, lekte med kidsen, satt i soffan och drack kaffe och pratade. Gosade med dotter. Middagen gick Jimmy och köpte på näckrosen grillen och när barnen sov satte vi oss i soffan och tittade på en film och åt lite chips. Sen blev det sängen. 


Fullt upp, men ändå så perfekt helg. 


1 månad efter förlossningen


Publicerat den: 2015-10-03 [09:55:39]



Tänk att Hailey redan är en månad. Dags att berätta lite om kroppen. 

Mina stygn läkte och släppte helt för drygt 2 veckor sen. 
Avslaget avtog helt efter 3 veckor. 
Knipövningar gör jag flera gånger om dagen och knipet börjar bli starkt igen. 
Jag känner inte av i underlivet att jag nyss födde barn utan det känns som vanligt. 

Magen har dragit ihop sig helt. Jag hade knappt någon magmuskeldelning och efter en månad av mycket övningar för inre magmusklerna kan jag inte längre känna någon delning. 
Huden på magen har dragit ihop sig väldigt fint, självklart är den lite rynkig efter två graviditeter men det syns knappt. 

Jag började gå till gymmet igen 3 veckor efter förlossningen. Jag är absolut inte redo för någon tung träning, men försöker att i alla fall underhålla mina muskler tills kroppen är redo igen. 
Jag är väldigt noga med att inte springa eller hoppa, mitt bäcken är skört även om jag inte känner av det och framfall är något jag inte vill riskera. 
Jag har varit på gymmet 3 gånger sen förlossningen och jag tränar enklare övningar hemma dagligen för ryggen och bålstabilitet. 

Vågen står på 60,3 vilket är ett halv kilo under startvikt.
Jag ser fram emot att kunna börja med tyngre träning och kommer satsa stenhårt på en stark och vältränad kropp. 

Det lilla älskade monstret utvecklas som sjutton!


Publicerat den: 2015-10-01 [17:05:06]


Noah har hajat det där med vart soptunnan är och tvättskåpet. 
Råkar man tappa ett kvitto tittar han surt på en och tar kvittot och går och lägger i soporna. Jag åt choklad för några dagar sen och lat som jag är lät jag pappret ligga på soffbordet och tänkte att jag skulle slänga det nästa gång jag reste på mig. Då kommer Noah gående, tittar på mig med intensiv blick och säger bestämt "mamma!" Sen nästan sliter han åt sig pappret och blänger på mig medan han går och slänger det. Haha, min 19 månader gamla son är bättre på att städa än mig. Men han är riktigt duktig för det är faktiskt bara skräp som åker i soporna, han tar inga saker och slänger. 
 

Samma sak med tvätten, men där är det värre för tar jag fram en tröja jag ska sätta på mig strax hinner han norpa den och gå och slänga i smutsen den lilla rackarungen. På bilden ser ni skåpet där vi har smutstvätt. 

Jag köpte byxorna han har på sig här om dagen. Ett par fodrade och vattentäta. Noah är väldigt pluttig och det är svårt att hitta kläder åt honom då hans storlek är anpassad för små bebisar inte lekande 19 månaders. Så när jag snubblade över dessa i storlek 74/80 var jag bara tvungen. Tyckte att dom såg lite små ut men tänkte att jag kunde lämna tillbaka dom om det inte skulle funka. Men när jag hade dragit på honom brallorna insåg jag rätt snabbt att dom definitivt fungerar den här sidan av året i alla fall om han inte skjuter på längden närmaste tiden. 

Om någon sitter på regnkläder i storlek 74/80 som ni vill skänka eller sälja för billig peng får ni gärna hojta till. Vi skulle verkligen behöva dubbla uppsättningar men jag hittar bannemig inget. Det han har nu fick han av mormor och ett till sånt dyrt set har vi fasiken inte råd med. Varför är polarn o pyret så sabla dyrt?