Bebis


Publicerat den: 2016-04-26 [07:53:30]



Roger och Isabelle har blivit föräldrar till en liten Freja som med buller och brak kom till världen för ett par dagar sen. 
Igår fick jag äran att träffa henne och det var magiskt att få hålla den lilla människan i mina armar. 
Så ljuvlig, så ny. 

Det är en obeskrivlig känsla att få ha mina vänners barn i mina armar. Det är makalöst att få vara med och följa deras väg. 

För ett par veckor sedan hade vi Alicia till låns över dagen då hennes föräldrar var på äventyr och när den lilla 2 1/2 åringen ramlade och krök upp i min famn och borrade in sin näsa i min hals slungades jag tillbaka till första gången jag höll henne. En liten varelse som kom till världen tidigare än beräknat och som med sin knappa 2 kg låg och sov i mina armar. Tänk att jag fått följa henne såhär långt och att hon nu är en envis liten tjej, en liten teaterapa som gärna sjunger så fort det spelas musik. Det är så häftigt att få vara med och se vad för liten individ det blir av det lilla knytet.

Jag ser fram emot att få se vad Freja sitter på för härliga egenskaper och vem just hon kommer att bli. 

Lördagkvällar


Publicerat den: 2016-04-24 [23:05:59]


Lördagkvällar kan vara riktigt roliga! Speciellt med rätt sällskap


Håret fixat


Publicerat den: 2016-04-24 [20:03:40]



Igår färgade jag håret, bort med utväxten och lite ljusare och svalare ton än vad jag brukar ha. Dessutom rök ett par decimeter på längden. 
Jag känner mig otroligt nöjd!

Världens bästa Elin är frisören som stod för det fantastiska jobbet. 





Det älskade livet


Publicerat den: 2016-04-23 [11:25:56]



Tänk vad oväntat livet kan vara, så mycket härliga saker som dyker upp och ramlar i knät på en när man minst anar det. 
Så mycket skratt livet bjuder på om man är mottaglig för det. Så mycket härliga stunder, så mycket äventyr. 

Tänk så fantastiskt att man får möjligheten att uppleva så mycket.
Skratta så tårarna rinner, dansa när det spritter i benen, älska innerligt, känna lyckan som sprider sig i kroppen. Få möjligheten att använda alla sinnen, känna doften av nyklippt gräs, se den vackra omgivningen när träden står i blom i vårsolen. Njuta av hur träden skiftar färg på hösten, känna den bitande kylan i kinderna en kall vinterdag när snön knastrar under fötterna.
Äta gott, känna smaken av jordgubbar, dricka kall öl när solen steker. 

Livet är magiskt, jag vill föralltid ge mig själv möjlighet och utrymme att älska allt livet ger en. Krama någon man älskar, le mot en främling på tåget, skratta med sina bästa vänner. Känna kärleken från min barn. 

Jag älskar verkligen livet, med allt stökigt, bökigt, missöden, sorg och tårar. För på det stora hela fylls livet av roligt, härligt, stunder man minns.
Om man bara ser till att se det bra i större utsträckning än man ser det dåliga. 

Egenvärde


Publicerat den: 2016-04-20 [11:55:05]




Att basera sitt egna existensiella värde i sin omgivnings förväntningar resulterar ofta i att man slår ner sig själv och känner besvikelse när man inte lyckas fylla alla krav som förväntas av en. Utgå från din egen förmåga att räcka till och basera ditt egenvärde i vad som är rimligt utefter den kapacitet du i dagsläget besitter. Kämpa mot att utvecklas i alla roller du ska fylla i vardagen och förlita dig på att du gör tillräckligt med det du har att arbeta med idag. 
Tillåt dig inte att låta andra sätta en stämpel på ditt egenvärde utan sätt dina egna gränser för vad du är värd och förtjänar utav ditt liv. Låt gränserna vidgas i din takt och släpp in erfarenheter när du är redo och mottaglig. Ditt existensiella värde är baserat på att du gör allt du kan med det du har, man kan bara göra sitt bästa varken mer eller mindre. Men du är fullt tillräcklig precis som du är. 

Att älska och respektera sig själv och sitt liv utan att vara självgod är en balansgång på gränsen. 
Att vara ödmjuk och lyhörd inför omgivningens känslor, utan att förlora sina personliga gränser får en lätt att tappa fotfästet. Förlora inte dig själv i känslan av att räcka till för andra. Men kämpa för viljan att finnas till för andra utan att försaka ditt egenvärde. 

Visa empati, visa respekt. Visa dina medmänniskor den kärlek du själv förtjänar. När negativiteten klamrar sig fast och känslan av att något gör för ont då det passerat dina egna gränser, andas in, acceptera och släpp ifrån dig det som orsakar smärtan. 

Omgivningarna bestämmer inte vad du ska betyda, du bestämmer själv vad du ska betyda för dina omgivningar. Sätt dina gränser, stå fast vid det och bli kär i ditt liv. 

Spridda skurar


Publicerat den: 2016-04-18 [19:52:09]



Börjar ledsna lite på mig själv att inläggen här kommer som spridda skurar. Jag vet bara inte vad jag ska skriva om längre. Allt ser ju likadant ut liksom. Just nu är jag påväg till gymmet i alla fall. 
Dagen har tillbringats med Camilla och smågrisarna. Lika härligt som alltid. 

Stolt


Publicerat den: 2016-04-13 [23:42:59]



Känner mig groteskt stolt över mina presentationer! Pushade mig själv extra ikväll och insåg att jag börjar bli riktigt stark!




Vår tecken


Publicerat den: 2016-04-12 [19:10:19]




Sitter balkongen och tittar på flugorna som dansar över gräsmattan i kvällssolen. Spindelnäten blänker vackert mellan grenarna på buskarna utanför. Tydliga vårtecken smyger sig runt med små grönskande knoppar på träden och dova fågelkvitter i bakgrunden. Sista strålarna från solen träffar mitt ansikte med en aning av värme och förhoppning. Jag tittar upp och en liten kylig vårvind träffar mig och sveper med mitt hår. Jag huttrar till medan jag drar tröjan tightare om mig. Himlen är fortfarande isande klarblå och än får vi vänta lite till innan kvällarna kommer då solen färgar himlen varmt i rosa sken. 
Jag blundar och lyssnar till fåglarnas kvitter. Att man kan känna sådan längtan efter ljumma sommarkvällar att man glömmer bort att njuta av kvällar som dessa. Kvällar då man inser att den kalla vintern äntligen dragit sig tillbaka och vilar för att ge utrymme åt grönskan som sakta men säkert närmar sig. 
Ha inte för bråttom nu, stanna upp och titta på knopparna slå ut, lyssna till ljudet av vattnet som börjar porla i bäckar. 
Snart, snart är sommaren här. Men först njuter vi av tussilago och vitsippor. 

Känna sig värd allt


Publicerat den: 2016-04-10 [19:10:16]



Ni vet den där känslan vissa människor ger en, man känner sig som en miljon, något ovärderligt, unik, en i sitt slag. Som man är rädd om, behandlar varsamt. 
Människor som ger den där obeskrivliga känslan av lugn och harmoni. Människor i vars sällskap man går med lätta steg, allt får luftas, inget man säger är fel, man är accepterad och respekterad inte trots sina brister utan med brister. Människor som får en att vilja utvecklas, vara sitt bästa jag, ge allt. Människor som utan att göra sig till, i bara sin alldeles naturliga skepnad får en att skratta så man tar i från tårna, tårar av glädje rinner och man till slut skrattar tyst för att man skrattat så mycket att luften är slut. 

Oavsett aktivitet i deras sällskap vet man att man kommer uppskatta det till max och vara lika uppskattad tillbaka. 

Man får utrymme att andas och bara vara just den man är, inget mer inget mindre. Bara det egna jaget. 
Alla sorger, bekymmer, hinder och problem får lyftas, inget hyschas med. Man kan med dessa människor, bolla och reflektera på ett sansat sätt. Även om dessa människor låter en ta utrymme och platsen att sörja det som är tungt, lyssnar med respekt känner man sällan behovet av att prata längre stunder om det, för just deras sällskap ger en styrka och kraft att känna, från det djupaste av själen att inget är för svårt. 

Att befinna sig i deras sfär får en att känna sig värdefull utan förpliktelser och förbehåll. 
Man vill ge allt man kan, allt man förmår, all kärlek och tid man besitter till dessa människor. För deras vänskap är något ovanligt och fantastiskt. Något man håller hårt i. 

Tänk att just jag har fått möjligheten att finna sådana vänner. Att just jag gjort mig förtjänt av deras omtanke och tillit. 
Det är förunnat få att ha vänner som får en att känna på det sättet men just jag hade turen att få kliva in genom dörren och in i deras familj, just jag hade turen att få träffa Camilla och Joakim. Jag hoppas att jag med alla medel jag har kommer kunna finnas där för mina vänner och aldrig någonsin ge dom känslan av att jag tar dom förgivet. 

Jag hoppas att just jag kan ge er känslan av att ni är unika, en i ert slag, något värdefullt man vill hålla i varsamt.





Så svårt att hitta tid och idéer


Publicerat den: 2016-04-07 [17:13:21]


Jag tycker att det är så otroligt tråkigt att jag inte hittar tid eller idéer till att skriva här. Bloggen ekar tom och jag önskar att jag var bättre på att uppdatera.

Träningen flyter på som vanligt. Har väl egentligen inga strålande framgångar att dela med mig av på den fronten. Ökar successivt vikterna, blir starkare och kämpar på. Tycker fortfarande att träningen är bland det roligaste som finns! 

Vardagen flyter på den med. Föräldraledig mån-ons. Hämta, lämna barn och fyller tiden där emellan med vänner och fixa i hushållet. Matlagning, umgås med barnen, natta barnen åka till gymmet.
Tors-fre är det jobb. Upp alldeles för tidigt, jobba hela dagen, hem till hushåll och barn, gymmet på torsdagar och fredagar är dö i soffan. 


En liten skafferitjuv har vi hemma som listat ut vart det goda går att hitta. Är man inte med sitter han helt plötsligt med en påse chips i soffan. Nopp ställa saker högt funkar inte, då hämtar han bara en stol eller klättrar på hyllplanen, envis som få så det känns säkrare att bara låta sakerna stå långt ner och försöka begränsa intaget. 


Mina små älsklingar ger mig mer glädje än jag trodde var möjligt! Älskade barn!


Här har vi en vardagsmorgon. Mamman ligger under täcke i soffan, Hailey sitter på mig då ska Noah såklart också göra det. Ungefär så dagligen. 



Haileygos


Publicerat den: 2016-04-04 [21:07:48]


När Haileygos låg i magen! Tänk att hon redan är 7 månader! 

Rensa vattenlås


Publicerat den: 2016-04-02 [11:09:09]


Vi har haft ett "mindre" stopp i slask och diskho i köket. Så idag rensade jag vattenlåset, det var nog, det äckligaste jag någonsin gjort i hela mitt liv. 
Vet inte hur många gånger jag var på väg att kräkas. Luktar fruktansvärt och vara bara massa vidrig, klumpig sörja.


Demolera det här utan att förstöra det var nog kanske inte det enklaste jag gjort heller!


Men nu är det rent och städat och vattnet rinner igenom.