Älskade bonusunge


Publicerat den: 2018-12-12 [20:20:56]

(null)

"Den här är till dig Jennifer, ett hjärta för att jag älskar dig!"

Älskade barn, hur bedårande är inte du? 

Jag läser mycket om att vara bonusförälder och att ha ett bonusbarn. Något jag alltid trott på som jag fått bekräftat genom att läsa mycket om det är följande
"Föräldraskap handlar inte om biologi, det handlar om kärlek och engagemang" 
För varje dag som går kommer vi närmare varandra. Vi knyter starkare band och hittar vår alldeles egna relation jag och mitt fina bonusbarn. 
För vår relation är bara upp till oss att forma. Den är vår, mellan oss två. Den är vår att skapa,  som vi vill ha den. 
Det är ingen annan som kan bestämma hur den ska se ut, det är upp till mig och Lily, främst upp till mig att visa mig öppen, engagerad och intresserad. Visa kärlek och respekt och att jag vill vara en del av hennes liv på gott och ont. Låta henne släppa in mig successivt där hon vill ha mig.

Hon är för liten för att vara min vän, en 5 åring som bor med mig halva tiden behöver även uppfostran och gränssättning, regler. 
En 5 åring behöver få agera sin ålder och behöver en vuxen generation att se upp till och förhålla sig till. En dag, i framtiden kan vi vara vänner förhoppningsvis precis som med mina biologiska barn. Men små barn behöver vuxna. 

Och när hon kommer till mig, sätter sig i mitt knä, kramar mig, pussar på mig, vill att jag ska göra något, klä på, borsta tänder eller vad som i vardagen känner jag hur vår relation blir starkare och starkare.
Hur vi mer och mer får en given plats i varandras liv som vi numera delar halva tiden. 

Jag är med henne lika ofta som mina biologiska barn, jag gör samma sak, på samma sätt som med mina biologiska barn. Jag är inte biologisk mamma, men jag gör allt i vår vardag, tiden hon är hos oss som jag gör som biologisk mamma till mina barn. 

Jag försöker aldrig ställa mig in, eller göra mig till. Det är inget spel för gallerierna. Jag är jag. Det här är halva hennes liv med den här familjen och hon ska växa upp med känslan av familj, trygghet och den tiden hon spenderar här. Det är mitt mål och det är min uppgift som den vuxna att axla ansvaret för hennes välmående. 

Föräldraskap ligger inte i biologi, det ligger i kärlek och engagemang.. ja exakt så faktiskt. 

Och vet du Lily, det var en ren fröjd att genuint svara "jag älskar dig också" idag när du gav mig teckningen! 


Kommentarer

Kommentera inlägget här

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Trackback