Min saknade pusselbit


Publicerat den: 2018-07-18 [22:09:39]

(null)

Imorgon kommer de hem igen, sambo och bonusunge.
Sambo.. det klingar vackert i mina öron. 

Sista grejerna flyttas över i helgen och sen delar vi livet i vårt gemensamma hem. 

Min älskade Kalle, en av mina favorit personer här på jorden. Ingen får mig att skratta på det sättet. 
Visst driver vi varandra vansinniga ibland, vi känner varandra utan och innan. 
Tillsammans är vi ett riktigt team, kompletterar varandra på många plan, vissa andra är vi så i synk att det nästan är läbbigt.

Så mycket kärlek, passion. Delar tystnaden ibland, den sköna tystnaden. Hans hand på min vad i soffan, inte ett ord byts, blickar, leenden men skön tystnad. Bara trivs i varandras sällskap. 
För att byta av det med att prata som att vi hade allt och inget att säga till varandra men kan inte sluta prata. 

Skratta så tårarna rinner, dela samma knasiga humor. Grimaser, fula oss. Skratta åt varandra medan vi med kärlek säger "gör aldrig om det där.. någonsin!" Bara för att göra om det på nytt och brista ut i ännu mer skratt. 
Äter det den andra inte gillar från varandras tallrikar. 

Bli galna på varandra, reta sig på något, diskutera, för att sedan kasta sig i armarna på varandra med glödande passion. 

Blanda hans och mitt i ett rörigt vårt, vår röra där vi trivs som fisken i vattnet. Vi passar varandra som handen i handsken. 

Så icke PK, så knasiga. Men vi, han och jag. 
Vår vänskap som övergick i en ofantlig mängd kärlek, en krokig väg, omvägar för att inse att this is it. Livet utan varandra är inte tänkbart. 

Vi är varandras saknade pusselbit. Det är inte helt om vi inte har varandra. När vi lägger ihop pusselbitarna skapar vi en sagolikt vacker bild. 

Du är min högra hand och bästa vän älskling. Min livskamrat, min bättre hälft. 
Jag är så tacksam att vi valde varandra. 

Du kommer driva mig vansinnig många gånger till genom livet, men det är okej, för du gör mig vansinnigt lycklig mycket oftare. 
Du kommer förmodligen många gånger till behöva lägga händerna om mitt ansikte och säga "du gör mig galen ibland, men jag älskar dig" sådär som du gör när jag är ett pain in the ass. 

Jag ser fram emot att gå sida vid sida med dig genom livet. 
Ta oss över, under och genom hinder, tillsammans som ett team. 
Alltid kämpa med dig och för dig för vårt. 

Äntligen ska vi smacka ditt namn på dörren och ha gemensam vårdnad om dammråttorna (eftersom du aldrig dammsuger) ;)

Men... jag älskar dig, hela dig. Inte trots dina dåliga sidor utan med dom. 
Du är bäst helt enkelt! Nu kör vi... 

Kommentarer

Kommentera inlägget här

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Trackback