Förälder


Publicerat den: 2019-01-15 [09:13:37]

(null)

Är det samma omedelbara, självklara kärlek som till ett biologiskt barn? 
Nej, självklart inte. Mina barn har jag burit i 9 månader i min mage, jag har med min egen styrka och vilja tagit mig igenom timmar av förlossning och smärta för att ge mina barn livet. 
Jag har burit dom i min famn sedan deras första andetag. 

Men nu blev livet så, att jag även delar mitt liv med ett bonusbarn. Ett barn är alltid ett barn, ett barn man bor med förtjänar att få känna exakt samma kärlek, omtanke, trygghet och omhändertagande som man ger sina biologiska barn. 
Var kärleken självklar och omedelbar? Nej, den växte fram successivt. Är man mindre förälder till ett barn man inte burit men lever med som sina egna? Nej verkligen inte!

Att vara förälder sitter inte i biologi, det sitter i agerandet och kärleken man ger barnet. 

Sen är det knepigt som fan att vara bonusförälder till ett litet barn där båda föräldrarna finns med i bilden. 
Att ta hennes mammas plats är inte en intention jag har, inget jag vill och även om jag skulle vilja inget jag kan lyckas med. 
Jag har massor av skyldigheter, men inga rättigheter. 
Balansgången att jag ska behandla henne som mitt eget, att hon ska känna sig som ett barn i vår familj, att hon ska uppleva samma kärlek, respekt, omhändertagande, men jag har inga rättigheter mer än att hemmet är 50% mitt och även mina regler gäller. Jag kan vara del i uppfostran, men jag får aldrig vara med om beslut, jag får yttra min åsikt men kan inte påverka utfallet. 
Jag har skyldighet att värna om hennes välmående, utveckling och integritet, men jag har inga rättigheter att påverka hur detta ska te sig.

Jag har skyldigheten att axla ett ansvar ett litet barn kräver, men jag har inget mandat att bestämma. 

Så hur gör man. Lever man och beter sig i en verklighet där man ska axla rollen som bonusförälder, där man ska behandla bonusbarnet som sina biologiska, där man har alla skyldigheter man har gentemot sina biologiska men man saknar rättigheterna man har som biologisk förälder? 

Jag varken kan eller vill ta hennes mammas plats, men jag axlar en mammaroll halva tiden. 
Blir det enklare ju äldre barnet blir, när uppfostran och föräldraansvar tunnas ut och man mer fyller en funktion som stöttande vuxen?

Inte ska det vara lätt alla gånger ...

Kommentarer

Kommentera inlägget här

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Trackback