Solens sista strålar


Publicerat den: 2019-05-22 [20:23:55]

(null)

Sitter på balkongen, med solens sista strålar för dagen som träffar mig i ansiktet. Lyssnar på svalorna, vinden. 
Känner en hårtest som sliter sig ur tofsen och killar mig över pannan. 
Andas tungt och lugnt. Försöker finna ro i alla stunder som ges. 
Benen bränner efter ett träningspass och en långpromenad, själen bränner av sorg för vår situation. 

Gjorde maskroskransar idag, tills fingrarna värkte och händerna var gula. Allt för att se barnen le. 

Letar glädje och skratt, kämpar med näbbar och klor för att hålla humöret uppe. Men jag känner mig som maskrosorna i kransen, som slokar hjälplöst efter timmar utan vatten. 

Stannar upp i texten och andas tungt igen till ljudet av svalorna. 
Himlen färgas av rosa skimmer över hustaken när solen sakta försvinner bort.
En ny natt väntar, en ny dag imorgon. Vi klarade oss genom den här också.

Vågor sköljer över mitt inre, varannan av tacksamhet för att vi fick en dag till, varannan våg bryter med styrka och skummar av oro inför hur vår morgondag blir. 
Mitt liv, en variation av milda, kluckande vågor. Ljudet av vågor under en eka förtöjd vid bryggan en varm sommardag.
Några vågor rasande höga som bryter mot stenbariärer. 

Aldrig hade jag kunnat föreställa mig att vara rädd för morgondagen. 
Rädslan och oron gror och växer i mig, bubblar, bränner, skär igenom mitt inre med sylvassa rakblad. 
Det känns som ett pyroklastiskt moln inom mig. Glödande het, i världens fart river det med allting i sin väg inombords. 

Jag luktade på syrénerna idag. Jag kände ingenting. Ingen doft, ingen glädje. Jag kände en frätande avsmak inför det vackra jag brukar avguda att känna doften av. Avsmak och bitterhet  inför att syrénen blommar sig vacker i solskenet när vi lider.

Jag längtar efter att lukta på syrénen igen och kunna le åt doften av sommarens framfart. 
Jag längtar efter att mitt inre igen fylls enbart av glittrande stilla sjö och kluckande av små vågor under ekan förtöjd vid bryggan. 
Jag längtar efter att se svalorna dyka i den rosa kvällshimlen och njuta av det. 

Jag längtar efter att få återgå till att somna och känna hoppet och längtan efter vad morgondagen har att ge...


Kommentarer

Kommentera inlägget här

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Trackback