Vår verkliga mardröm


Publicerat den: 2019-05-12 [08:25:02]

Fredag 10 maj, vaknar Jimmy av att Hailey vrålar i sömnen.
Hennes högra sida av ansiktet hänger, höger arm och ben också.
Han ringer en ambulans, väcker Noah och packar lite saker i ilfart innan ambulansen kommer. 

Noah är stark och förståndig, blir inte rädd eller ledsen utan hjälper pappa och Hailey.
En livlös Hailey hänger i ambulans personalens armar men kvicknar till igen. 
Dock tar ambulanspersonalen det på fullaste allvar och kör med blåljus till sjukhus. 
Här någonstans ringer Jimmy mig. Helt rätt ordning om jag får säga det själv, kontakta läkare först mig sen. 
Väl på sjukhus får Hailey ett till anfall och personalen slår stroke larm. 
Robin och Lina har slängt sig i en taxi för att hämta Noah. 
Jag och Kalle som stod på krogen när samtalet kom har tagit en taxi hem för att byta kläder (eftersom när Jimmy ringde mig var det inte längre akut) men när vi sitter i taxin tillbaka till sjukhuset får vi beskedet att det har gått från rutinkontroller till urakut. 

När vi kommer in sitter Noah i Linas knä i väntrummet. Hailey har blivit iväg körd till röntgen. 
Jag stannar upp, bryter ihop när jag ser Noah och kramar och pussar på honom. Pratar några minuter om att jag ska gå och kolla hur det är med Hailey och att vi syns sen. 
Lina och Robin tar med sig Noah hem och när jag rundar hörnet där Noah inte längre ser mig springer jag genom korridorerna.

Hailey är inne på röntgen. Jag får inte öppna dörren. Jag hör hur hon vrålar på andra sidan av rädsla.
Jag blir lustigt nog lugnad, för det betyder att hon är vid medvetande. 
En helt fantastisk sjuksköterska sitter med mig, pratar, avleder.
Jag gråter. Har dåligt samvete för att jag varit ute tidigare på kvällen. 
Det går 10 minuter längsta minuterna i mitt liv sen öppnas dörren. 
Hailey tittar upp på mig från sängen och ler när hon ser mig.
Vi rullas ner och Kalle kommer in till rummet. Nu när vi är samlade och Jimmy inte längre är ensam bryter också han ihop. Han som orkat vara stark på egen hand över en timme! 

Vi vet inte riktigt vad som händer, läkare springer in och ut, sätter infarter, tar EKG, blodprover. 
Hailey är rädd, trött och vi försöker bara trösta henne och varandra i omgångar.
Vi får besked att mer röntgen väntar. Kalle stannar i rummet jag och Jimmy åker på röntgen. 
Hailey får massa lugnande och lyckas somna på britsen. 
Sen ner på rummet och vi lyckas somna. På golvet bredvid Haileys säng strax efter kommer läkaren. Tror vi sovit kanske 35 min. 
Hjärnblödning, blodproppar, alla termer bara snurrar i huvudet och vi bara gråter alla tre. 
Kalle sitter på en stol med armarna om Jimmy, jag ligger bredvid Hailey och bara gråter. Har svårt att greppa allt som händer. Vi har alla tre svårt att sluta gråta när Hailey vaknar. 

Morgonen 11 maj:

Vi blir uppkörda på avdelning. Jag tror klockan har hunnit bli 7:30.
Massa sjuksköterskor kommer in i rummet. Det tas mer blodprov. 
Sen vid 10 kommer neuroläkaren. Han förklarar igen att Hailey har en förträngning i huvudet på vänster sida, blodet kommer inte igenom blodkärlen vilket orsakar hjärnblödningar (stroke). Hon har även blodproppar i halsen. 
Vi får besked att Hailey ska börja få sprutor med blodförtunnande omgående. Att hon kommer behöva dessa två gånger om dagen minst 6 månader. 
Nu ska det utredas varför hon fått förträngningen. 
Jag och Kalle åker hem vid 11:30. Måste duscha, byta kläder. Vi blir hämtade, jag är så tacksam över våra vänner som ställer upp. En liten frukost påse har Sara även köpt med sig. Denna lilla stund av omtanke gjorde att jag i hennes bil på väg hem lyckades landa lite lite. 
Sova hemma var omöjligt. Robin och Lina kom och lämnade Noah som sen blev hämtad av mormor.
Jag åkte tillbaka till sjukhuset. 

Hailey sövdes 12:40 för att göra magnetröntgen och ryggmärgsprov. Hon vaknade igen vid 15:15. 

Vi får beskedet att Hailey kommer få ligga kvar på BUVA (barnuppvaket) för hon behöver intensivvård. Hon måste vara uppkopplad till maskiner och övervakas ständigt. 
Läkaren kommer vid 16 tiden och förklarar att Hailey har fått ett virus av vattkoppor. Det är ca 100 barn i Sverige som får det varje år. 
Viruset ger inflammation i hjärnan, som skapar förträngningar i blodkärlen. När blodet inte kommer igenom orsakas anfall. 
Dom kan i dagsläget inte svara på om hon kommer få bestående men. 
Steg ett är att hon måste vara övervakad närmaste dygnen. Hon kommer få blodförtunnande sprutor, anitibiotika och diverse andra mediciner jag inte minns namnet på. 
Allt måste ske intravenöst så hon blir till en början kvar på sjukhuset ca en vecka. Kanske mer, kanske mindre dom vet inte. Det beror på hur medicinerna biter och hur hennes blodtryck är. 

Hon kommer behöva sövas och göra magnetröntgen flera gånger, kanske flera ryggmärgsprov för att se att viruset går ur kroppen. 
Läkaren beskrev det som "Hailey har en lång resa framförsig av rehabilitering" 
Hon kommer behöva mycket mediciner. Första steget är det akuta nu. Övervaka henne, se till att medicinerna funkar och anfallen slutar. Nästa steg på sikt är medicinering hemma och hoppas på att anfallen inte ger bestående men. 
När vi väl får komma hem (jag skriver när för hon bara måste få komma hem, läkaren uttryckte sig om hon får komma hem vilket skrämde mig)
Så kommer det vara mycket mediciner, flera vändor in på sjukhus med röntgen och blodprov. Vi kommer förmodligen ha hemsjukvård ett tag. 
Sista steget om månader är rehabilitering med sjukgymnastik. Och hur den kommer te sig beror helt på hur många fler anfall hon får och hur mycket skador som blir bestående på muskler och motorik. 


Jag var kvar på sjukhuset till ca 19:30 då tog Jimmy över igen som hade sovit lite och jag åkte hem för att sova. 
20:15 börjar Hailey kaskadspy. 
20:45 får hon ett nytt anfall som varar några minuter.
22:00 får hon en ny spruta med blodförtunnande. 

Sen har hon sovit under natten till och från.
Nu väntar vi på nya läkarbesked...

Kommentarer

Kommentera inlägget här

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Trackback