Sjukskriven


Publicerat den: 2019-11-03 [12:25:22]

(null)

Jag är sen i fredags sjukskriven på 100%. 
Allting kom ikapp mig. Den eviga kampen mot att hinna med allting förlorade jag. Ni kanske förstod det på mitt inlägg om stress. Stressen att hinna med allt och alltid räcka till i alla aspekter av livet. 
Jobbet, hemmet, familjen, vännerna.. jag har mentalt klonat mig själv under väldigt lång tid för att hinna med allt. Alltid på bekostnad av mig själv. Jag hamnar alltid längst ner på priolistan. Vilket gör att ta hand om mig själv är tid som aldrig finns. 
Att Hailey blev sjuk var droppen som fick bägarn att rinna över. Med allting annat i livet och sen pusha mig själv att upprätthålla en positiv ton och vibe genom hela livet för Haileys skull blev för mycket. 
I onsdags gick det inte längre, allting i mitt väsen skrek bara NEJ! Inte mer, jag orkar inte det räcker nu! Så blev jag liggande på soffan. Orkar ingenting, vill bara gråta men orkar inte ens det. Allting i mitt liv känns som bergsbestigning. Något så banalt som att ta en dusch känns nästan övermäktigt. 

Jag har under lång tid känt det men ignorerat det, huvudvärken, tröstätandet, inte sova, aldrig kunna varva ner. Går runt och biter ihop tänderna till käkarna värker. Hemmet blir skitigare och skitigare, tvätthögarna växer, kommer inte iväg till gymmet. Orkar inte ta tag i något alls, men pushar mig själv att försöka bolla allt men slutför aldrig något. Så jag är igång konstant men inget blir riktigt gjort.
Orkar inte höra av mig till mina vänner, drar mig undan, tackar ja fast jag egentligen inte orkar. Jonglera det dåliga samvetet att jag inte har ork och kraft att finnas där för familjen och vännerna. 

Hopplösheten som växer inombords, den konstanta oron och ångesten jag bär runt på. Ler och skrattar mest på kommando snarare än glädje. 

Ja, ni som varit där förstår, ni andra kanske kan ha förståelse. Men det är svårt att ta hand om ett sår man inte ser och inte kan sätta plåster på. Inga förband i världen räcker till när själen läcker som ett såll på energi och lycka. 

Jag känner mig rätt kluven inför att vara sjukskriven, jag är en person som gillar att jobba. Men det kanske är en bra idé att vara hemma och vila lite.
Jag har fått lite hjälp för att kunna sova, framförallt somna har varit det knepigaste. Legat i timmar med hjärtklappning, oro och ångest och bara stirrat i taket. Det två senaste nätterna med lite medicinsk hjälp har varit så skönt! Att inte ligga och snurra runt i sängen i flera timmar, utan faktiskt somna och sen sova utan att vakna varannan timme.

Jag känner mig som jag tittar på mig själv uppifrån och undrar vem den där personen är som ser ut som jag men inte är jag. 
Jag känner mig som en främling. Svårt att riktigt sätta fingret på det men jag är ett skal av mitt forna jag, överfullt i alla vrån av sorg, oro, ängslan, frustration och nedstämdhet. 
Jag önskar att jag kunde förklara hur jag mår, men det går inte riktigt. Jag har under så lång tid försökt upprätthålla min välslipade fasad att jag inte längre vet vem jag är. Vad som är jag och vilka delar som bara är teater. 

Jag har lyckats hålla näsan ovanför vattenytan men nu drunknar jag och jag kämpar för glatta livet att ta mig upp till ytan igen innan luften tar slut. 

Japp, så där var det. Nu vet ni. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Trackback