Att behärska kommunikation


Publicerat den: 2020-08-26 [11:33:03]

 

Kommunikation, vad är det egentligen? Prata kan de flesta av oss göra, höra kan de flesta. Men kommunicera, verkligen lyssna på vad den andra säger och ha förståelse för innebörden. Öppna sig och vara mottaglig för den andra personens upplevelser och känslor.

Ja det är betydligt knepigare.

 

Anledningen till att ämnet dyker upp idag, jo vi fann oss i en situation igår där vi gjorde raka motsatsen till att kommunicera. Vi förutsatte att den andra utvecklat förmågan att läsa tankar istället för att använda ord. Behöver jag berätta att telepatiska förmågor inte är något vi kan skryta med än?

Jag nämner sällan att vi hamnat i dispyter här hemma, inte för att jag tycker att en lycklig fasad i sociala medier är trevligare utan främst för att vi väldigt sällan hamnar i konflikt.

 

Men nu stod vi där igår, efter en väldigt härlig kväll i varandras sällskap blev det pannkaka av allt på grund av missförstånd. Situationen hade kunnat undvikas om vi båda stannat upp och funderat lite, ställt frågan vad den andra faktiskt menade och varit villiga att verkligen lyssna på svaret.  

Lyssna, inte bara höra orden som kommer ur den andres mun utan faktiskt lyssna på det, ta det till sig.

 

Kommunikation är ett ämne som fascinerar mig, framför allt hur en och samma mening kan uppfattas så olika av olika personer. Hur vet vi egentligen hur vi ska använda orden, i vilket sammanhang, för att mottagren inte ska uppleva det som nedlåtande eller aggressivt?

Ett ord som för mig är helt avväpnat kan för en annan upplevas som hotfullt. Men hur vet man det? Kan man ens veta det, även om man noggrant överväger sitt ordval innan man börjar prata, man tänker på tonläget man använder och ändå försvinner nyanserna i mottagarens öron. Det man skulle säga fick helt plötsligt en annan innebörd när orden landade.

 

Men när ska vi lära oss, inklusive undertecknad, att det är okej att ställa frågan Förlåt, men missförstod jag dig nu? För såhär uppfattade jag det du sa…

Jag funderar på hur många situationer där folk känner sig kränkta, sårade och stötta som kan undvikas om man lägger på minnet att ingen av oss (vad jag vet i alla fall) kan läsa tankar, att saker kanske uppfattas på ett annat sätt än det var menat och att scenariot där man går iväg med en klump i magen inte behöver existera om man ställer frågan, missförstod jag dig nu?

 

Jag har läst många böcker och artiklar om att kommunicera, fördelarna med att använda uttryck som jag känner såhär  istället för du gör.

 

Du gör..   är ett direkt påhopp som får mottagaren att gå in i försvarsställning och redan där har man tappat kommunikationen och övergått i bråk.
Medan jag känner är mer den egna upplevelsen av situationen som ger den andra personen i samtalet en chans att förklara sig och sin uppelvelse.

 

Att applicera det här i vardagliga konversationer, framför allt i scenarion där man har mycket känslor inblandat är lättare sagt än gjort.

Ingen lär sig cykla på första försöket, man börjar öva med stödhjul, när man plockar av stödhjulen håller någon i pakethållaren innan man tillslut, helt plötsligt har fattat galoppen och sedan sitter det, man kan cykla.
Jag tänker att kommunikation, framför allt i ett förhållande är lite samma sak. För att lära sig kommunicera med varandra på ett sansat sätt som leder till lösningar behöver man börja med stödhjul. Kom-ihåg lappar, ett manus, kanske till och med tillsammans skriva regler för hur vi pratar till varandra för att nå lösningar när vi är oens.

När man grejar det, lägger man undan sitt manus, men på en armslängdsavstånd, släpp inte pakethållaren riktigt än. På sikt sitter det där i bakhuvudet, våra regler för konstruktivkommunikation.
Sorgliga bråk med tårar och skrik är ett minne blott när lösningsorienterad kommunikation får ta plats.

 

Vem vet, jag kanske lever i en drömvärld full av enhörningar och glitter, men jag väljer att stanna där. För alla proffesorer som skrivit avhandlingar kring kommunikation kan bara inte ha fel. Min åsikt, om du uppfattar det på ett annat sätt säg gärna till så vi inte missförstår varandra…

 

Så vad gjorde vi igår kväll då? Vi pratade och lyssnade på varandra, vi berättade våra respektive sidor av upplevelsen utan att anklaga den andra för att göra fel.
Kontentan av det hela var att vi båda två hade blivit sura i onödan för att vi missförstod varandra och upplevde situationen på två helt skilda sätt.

Vi är absolut inte redo att plocka av stödhjulen, men vi lyckades i alla fall trampa några meter framåt i medvind.

Sedan hade vi sex och ord var inte längre nödvändiga…

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Trackback