Hantera ett ex


Publicerat den: 2020-08-25 [12:37:00]

Åren gick och livet gick vidare och där sitter man nu med ett liv av ex som ska ha åsikter, vara involverade och delaktiga. Så hur gör man egentligen för att livet ska fungera med före detta partners som ska vara delaktiga i den privata sfären?

 

Alla beslut ska gå via minst sju anhalter innan man kan klubba igenom det slutgiltiga beskedet, fritidsaktiviteter, matvanor, högtider som ska kompromissas om, alla ska få ha åsikter, ingen ska bestämma. Alla vill ha mycket, ingen vill ge mindre.

 

All den respekt, acceptans och förståelse som behövs för att detta ska fungera, vart hittar man den? Tänk om man kunde köpa den per hg på närmaste matbutik och dela ut lika mycket till alla involverade. Vad enkelt allt skulle bli om alla stod på samma bas när beslut ska fattas kring dessa små levande varelser som lever ett liv med flera hem och flera vuxna.

Relationer som borde komma med en High voltage varning! Spänningen ligger tät i luften och man funderar på när det kommer smälla. Öppnar proppskåpet och letar efter en avstängningsknapp, men känner mig mer förvirrad än någonsin alla knappar är rödmarkerade och jag vet inte vilka jag vågar trycka på. Vilken knapp ger stötar, vilken kommer göra det kolsvart och vilken knapp neutraliserar spänningen?

Spenderat år med att få stötar när jag försöker hitta rätt knapp i hopp om att kunna plocka ner varningsskyltarna för gott. Överväger starkt att drämma igen luckan till skåpet och bara vänta istället på att det smäller rejält. Fått så många stötar att jag börjar tröttna på den här stickande känslan som hänger kvar efter.

 

Jag har alltid trott att jag har en ganska bra bild av hur mycket jag klarar av att ta innan jag ryter ifrån. Men jag har blivit väldigt förvånad av min egen tolerans senaste åren, i vissa lägen verkar jag ha en hinna av teflon på mig där allt bara rinner av som vatten på en gås. Vissa saker tränger igenom och jag känner mig som ett durkslag då när energin sipprar ur mig.

 

Jag har en pågående mind map i mitt huvud med texten "hantera ex" i mitten. I varje situation som uppstår där jag är på väg att tappa det, återgår jag till den och letar efter ord som hjälper mig eller fyller på med nya, tålamod, acceptans, distans, välja fighter and so on…

 

Så hur löser jag ekvationen där hans och mitt liv+ hans ex = trevlig relation? När man har valt ett liv där man vet att det kommer någon på köpet man inte kan fly i alla fall närmaste decenniet är man verkligen naiv då om man förväntar sig att alla vuxna har samma inställning, att livet är enklare att hantera med respekt och förståelse?

Brukar anse att jag är en rimligt begåvad individ men frågeställningen ovan har fått mig att känna mig både korkad och född i farstun när man får kaskader kastade i ansiktet som visar att alla inte har samma tankebanor kring respekt som jag har.

 

High voltage.. försöker leva ett liv med gummistövlar som skydd för att isolera strömmen, men känner mig mer ofta än sällan som att jag står med ett paraply på ett öppet fält mitt i ett åskoväder.

 

Så, hur gör man egentligen för att livet ska fungera med före detta partners som ska vara delaktiga i den privata sfären?

 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Trackback