När Noah kom till världen


Publicerat den: 2014-09-02 [15:13:57]

Det tog 6 månader men nu har jag äntligen skrivit en förlossningsberättelse och här kommer den:
 
Förlossningen

02:34: Första värken kommer 15 dagar över tiden den 21 februari vaknar jag av en intensiv smärta som strålar ut i hela magen och ner i benen. Jag förstår på en gång att det är en värk. Eftersom vi har en tid för igångsättning klockan 8.00 bestämmer jag mig för att försöka somna om och vila istället. Ingen idé att åka till sjukhuset än.

02:57: Har precis somnat om när nästa värk kommer smygande. Jag räknar och värken är drygt 40 sekunder lång. Somnar om direkt efter. Värkarna fortstätter att komma var 20:e minut. Det gör ont, men är inte värre än intensiv mensvärk.
Strax efter 5 ger jag upp och bestämmer mig för att gå ur sängen. Tittar ut och det snöar som sjutton, väcker Jimmy klockan 6 då jag är orolig att trafiken ska vara lite seg pga snön.
När jag berättar för Jimmy att mina värkar har startat av sig själv skiner han upp som en liten sol och frågar direkt hur det känns.
Vi äter frukost i lugn och ro och ger oss sedan iväg mot Danderyd.

7:20: Vi parkerar utanför Danderyds sjukhus  och åker upp till obstetrisk mottagning.

8:00: Avdelningen öppnar och vi blir hänvisade in till ett rum. En sköterska kommer in och sätter CTG-kurva och frågar hur jag mår. Jag berättar att jag har värkar, när det startade och hur ofta dom kommer. Jag tackar nej till all form av smärtlindring just nu. Medan jag sitter med CTG sitter Jimmy och läser aftonbladet och jag försöker att ta det lugnt och spara på krafterna. Värkarna känns fortfarande som lättare mensvärk och jag kan utan problem ligga ner i sängen och ta värkarna.

10:13: Barnmorskan Rebecca kommer in och jodå mina upplevelser om hur ofta värkarna kommer stämmer väldigt bra med vad CTG visar.
Hon gör en vaginal undersökning och hon blir otroligt förvånad och berättar glatt att jag redan är öppen 3 cm, sen kilar hon iväg och säger att hon strax kommer tillbaka.
När hon kommer tillbaka berättar hon att förlossningen är meddelad att jag förmodligen kommer dit tidigare än dom räknat med. En saltvattenballong sätts för att hjälpa till på traven. De närmaste timmarna ökar värkarna i styrka och jag måste börja stå upp för att hantera smärtan. Jimmy försöker vila men får massera min ländrygg vid varje värk. I övrigt så pratar vi mycket om att det snart är dags och Jimmy är väldigt snäll och ger mig mackor och vatten. Jag är rastlös och har svårt att vara still. Jag kan inte röra mig långt eftersom jag är ihopkopplad med CTG-maskinen och har korta sladdar mellan mig och maskin.

13:48: Barnmorskan kommer tillbaka för att jag ringer på dom och har känslan av att ballongen är påväg ut. Hon gör en undersökning och ballongen glider snabbt ut. Jag är öppen ca 6 cm, anses vara i aktivfas och har 3 värkar/10 minuter, jag blir förflyttad från obstetriskvård till förlossningen. Rebecca berömmer mig för att jag andas så himla duktigt och råder mig till att forstsätta andas på det sättet.
Jag försöker först att gå själv  ner till förlossningen men inser att värkarna är för starka och kommer bara fram till dörren i vårt rum, resten av sträckan fick jag åka rullstol.


14:00: Jag befinner mig på förlossningen och barnmorskan Sara  och undersköterskan Kinna kommer in i rummet. Jag vill fortfarande inte ha någon smärtlindring för värkarna men får en alvedon mot min huvudvärk jag fått av värkarna.

15:15: Värkarna har tilltagit och barnmorskan gör en undersökning, livmodern helt utplånad, öppen 6 cm. Jag står upp och tar värkarna lutad över sängen och en saccosäck.
Jimmy tycker att jag är lite läskig för jag skriker högt och trycker ner huvudet i saccosäcken vid varje värk.

15:20: Barnmorskan tar hinnorna för att vattnet ska gå i värkförstärkande syfte. Fostervattnet är mekoniumfärgat, Noah har alltså bajsat i vattnet. Förmodligen för att han är lite stressad. Skalp CTG sätts på Noahs huvud. Äntligen slapp jag alla jobbiga sladdar och jag kunde börja röra mig fritt i rummet.

15:24: Värkarna är för intensiva sen vattnet gått och jag börjar andas lustgas. Den fungerar väldigt bra, men jag blir väldigt illamående helt plötsligt får Jimmy slänga sig efter papperskorgen då det inte finns några spypåsar och jag kräks.
Mellan värkarna bloggar jag om förloppet. Jimmy skrattar åt mig och tycker att jag är helknasig som bloggar när jag är påväg att föda barn.

16:40: Värkarna är fortfarande intensiva och kommer med 3 st/10 minut. Dock har jag inte öppnats något mer senaste timmarna och det beslutas att värkstimulerande dropp ska sättas.

17:25: Efter att droppet blivit satt blir värkarna ohanterbara. Jag ligger ner på sidan i sängen och skriker och gråter av smärta. Jimmy är jätteorolig och försöker trösta mig. Jag begär mer bedövning och börjar förberedas för att få epidural. Jag vill inte ligga still och barnmorskan har jättesvårt att ta blodprover på mig och förbereda mig för EDA.
Jag minns hur jag tittar upp på Jimmy och tänker "okej, det här kommer aldrig gå, nu är det kört". Jag befinner mig i en enorm dimma.
Helt plötsligt sitter barnmorskan Sara på huk framför mig. Hon pratar med sträng stämma, " Jennifer, nu är det dags att slappna av så vi kan sätta bedövning. Bebisen mår inte bra och om du inte sammarbetar får vi plocka ut honom med snitt!" Jag har tidigare berättat för barnmorskan att jag är jätterädd att förlossningen ska sluta i snitt och efter hennes klara kommando lyckas jag slappna av. Jag är glad att hon varit sträng och verkligen fått mig att förstå allvaret i situationen.

18:04: Läkaren har äntligen lyckats sätta EDA och värkarna känns mindre. Värkarna känns bara som ett tryck bak i rumpan. Jag sitter i sängen och försöker slappna av och vila en stund. Jimmy kan äntligen gå och äta lite mat. Han vill först inte lämna rummet och mig men jag lovar honom att han inte kommer att missa något utan att han blir hämtad om något händer.

18:45: Öppen 9 cm men har en tjock kant framtill i livmodern. Noahs huvud står ovanför spinae. Läkare Eva  anser att det är en långsam progress och det värkstimulerandedroppet höjs. Att droppet höjs är inget som påverkar mig eller som jag känner av eftersom jag är bedövad med EDA.

19:45: Öppen 10 cm. Fortfarande en tjock kant i livmodern som barnmorskan Sara masserar för att försöka få bort.
Jag mår bra, värkarna gör inte längre ont med EDA, utan känns som ett starkt tryck mot ändtarmen. Jag sitter mest i sängen och försöker vila. Känner mig kall om rumpan och fötterna, Jimmy masserar mina fötter då och då. Jag kommer på att jag inte ätit på ett tag och dricker lite nyponsoppa.

20:02: Noahs blodtryck är förhöjt och barnmorskan upptäcker att jag har 38.0 graders feber. Jag får antibiotika för att förbygga sjukdomar.

21:20 Barnmorskan Angelica tar över och undersköterska Anne-Lie. Jag ligger på sidan i sängen med saccosäck mellan benen. Jag har fortfarande feber och tempen visar 38.2 C.

22:30: Timmarna går det känns nästan som att tiden flyter ihop. Jag har ingen direkt uppfattning om vad klockan egentligen är. Jimmy försöker vila och jag ligger bara i förlossningssängen och halvsover.  Både Jimmy och jag börjar bli väldigt trötta.
Jag har inte kunnat kissa på flera timmar och blir därför tappad på urin. Jag kan knappt stå upp pga EDA, då jag nästan inte känner mina ben.

22:40: Angelica rekommenderar att jag sätter mig på pilatesboll en stund och gunga för att hjälpa bebisen att trilla nedåt.

23:05: Jag sitter på förlossningspall lutad bakåt i Jimmys knä. Jimmy masserar mig i pannan och ryggen. Angelica hjälper mig att andas och känna igenom värkarna. Värkarna börjar övergå i krystvärkar.

23:30: Jag får sätta  mig i förlossningsängen, liggande på vänstersida med ben i benstöd och det är snart dags att börja krysta.

23:45: Krystvärkar och det är dags att krysta. Huvudet skymtar men glider tillbaka i värkpaus. Jag har väldigt korta krystvärkar och väldigt svaga krystvärkar pga EDA.

23:59: Jag byter ställning och halvsitter med båda benen i bygel. Huvudet fortsätter att skymta men glider tillbaka i värkpaus. Jimmy går fram och tillbaka mellan mig och kranen och dricker massor med vatten. Barnmorskan säger att det snart kommer kännas som en "ring of fire" och när hon säger till då får jag inte krysta utan ska lugna mig. Efter att hon sagt det ligger jag och nynnar på Johnny Cash låt- Ring of fire mellan värkarna. Jag berättar det efter en liten stund för barnmorskan och Jimmy. Båda skrattar, Jimmy klappar mig på huvudet och pussar mig på pannan. Jag känner ingen direkt skillnad på vanliga värkar och krystvärkar, utan upplever att det är samma tryckande känsla av en enorm kraft nedåt.

00:41: Efter nästan 1 timmes krystande vill inte huvudet komma ut trots tänjning. Barnmorskan tar beslutet att klippa, klippet är ingenting jag känner att hon gör och på nästa krystvärk glider huvudet ut.
Jimmy står bredvid mig och säger att jag är otroligt duktig. Jag tänker att jag snart inte orkar mer, känner mig helt slut och bestämmer mig för att "nu jäklar ska han ut!" . Jag tar i för allt jag är värd och på nästa krystvärk kom axlarna ut och sedan resten av kroppen.

00:43: Efter nästan 1 timmes krystande kommer Noah äntligen till världen. Han skriker på en gång, sedan tystnar han och nyser. Han får komma upp och ligga på mitt bröst på en gång. Efter några minuter räcker jag över honom till Jimmy som också längtat enormt efter att få hålla sin son.
Vi har passerat midnatt och det har hunnit bli 22 februari.

00:53: En sista krystvärk och moderkakan är ute. Livmodern drar snabbt ihop sig, jag har en liten blödning i livmodern men det avstannar efter ett par minuter.
Kommande timme sitter jag i sängen och blir sydd medan Noah ligger på mitt bröst och sover.

Vi är äntligen föräldrar. 3960 gram och 52 cm gossebarn har jag precis satt till världen. Vår älskade son, vår Noah. Välkommen till världen älskling. Mamma och pappa älskar dig mer än allt!
 
Om någon har några frågor är det  bara att lämna en kommentar. Jag svarar nog på det flesta frågor eller funderingar kring min förlossning.
Jag tyckte att det var makalöst häftigt att föda barn och tittar bara tillbaka på den dagen med stor glädje. Jag hade enormt bra barnmorskor och hela upplevelsen var super!
 
Klippet läkte på 4½ vecka ungefär, jag har idag inga problem efter varken förlossning eller klipp. Toalettbesök går jättebra och jag har inga problem att ha sex pga klippet.
Vi väntade 5 veckor efter förlossningen innan vi plockade upp vårt samliv igen och jag upplevde varken smärta eller obehag.