Det lilla som blev kvar...


Publicerat den: 2014-09-18 [20:00:09]


Så var jag där. Efter graviditet och efter amning. Jag visste att det skulle ske och självklart ångrar jag inte en sekund att jag helammade Noah i 6 månader.

Men, det är små sorgliga påsar som blev kvar av mina tuttar! 
Mer än hälften så stora som dom var innan graviditeten och höjden har liksom skiftat lite... Nedåt! 
På bilden har jag en tunn sport-bh på mig som "lyfter" lite.

Jaja, var bara tvungen att sätta tuttarna i rampljuset, det är väl det minsta dom förtjänar efter dessa 6 månader.

Blir till att köpa lite nya bh-ar nu framöver. Mina fina "före amning" glappar lite i kuporna. 
Skulle nog ha tagit en nakenbild på mig själv till det privata albumet för att minnas tuttarna under sina glansdagar, haha! 

Nej, nu ska jag sluta vara fåfäng. Det finns fina pushup bh-ar. 


Äntligen här!


Publicerat den: 2014-09-16 [10:05:56]


Igår kom den äntligen hem, boken jag pysslat med från tiden med Noah i magen.
Jag är så nöjd med boken och det känns så härligt att ha hela graviditeten samlad.


Sida efter sida ända från plusset till förlossningen.
Tankar när vi fick reda på att vi skulle ha barn, hur nära och kära reagerade.
Bilder vecka för vecka med mina tankar och känslor.

Jag har bläddrat igenom den flera gånger och det är så magiskt att kunna titta tillbaka. 


Jag rekommenderar verkligen att göra en bok från graviditeten.
Även om man bara har några få bilder är det ett fint sätt att samla bilder och tankar från resan som gravid. 

Jag hoppas att Noah kommer uppskatta i framtiden att kunna läsa om hur han kom till världen. 




Helt overkligt


Publicerat den: 2014-07-05 [09:21:08]



Det här känns helt overkligt! Är den där kroppen min, har min mage kunnat vara sådär stor?

Där inne låg lilla Noah och gjorde sig redo att möta världen.
Det är ungefär 5 månader mellan dessa bilder. 
På 5 månader har min kropp gjort en sån där stor förändring. 
Förstå hur häftigt det är!

Nu när jag själv har varit gravid har jag ännu svårare att greppa hur häftig en graviditet faktiskt är!
Det går inte riktigt att förstå att jag gått igenom en hel graviditet och fött ett barn.
Nu när det gått strax över 4 månader sen förlossningen och min kropp börjar kännas som vanligt känns en svag, höggravid kropp så avlägset. 

Jag börjar glömma lite hur det kändes när Noah låg där inne och knölade. 


Att amma och resan dit


Publicerat den: 2014-03-30 [19:08:02]

Att amma kan vara väldigt svårt, göra ont och är inte alls så smidigt, enkelt och smärtfritt som jag alltid trott att det ska vara. 

För en del mammor fungerar det på en gång. 
För en del krävs tid smärta och mycket engagemang. Vissa behöver hjälpmedel och tillmatning genom hela amningen och för vissa går det bara inte och ersättning och flaskmatning blir verkligheten. 

Här är min amningshistoria om hur vi fick det att fungera. 

Första dagarna: När Noah läggs på mitt bröst börjar han genast med "Stevie Wonder-rörelser" han söker flitigt och duktigt och hittar fram till bröstet, men han får inte tag. 
Barnmorskan hjälper mig sedan att "struta" bröstet genom att trycka ihop bröstvårtan/vårtgården med tumme och pekfinger. Noah greppar och suger. 
Min smärta: Aj! Nej usch vad ont det gjorde! Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle göra så ont. Det sved i bröstvårtan och pulserade genom bröstet. 
Känslan: wow! Här ligger min lilla son till bröstet. Smärtan till trots var det precis så mysigt som jag hoppats.

Första dagen: Noah lyckas inte alls få bra tag. Jag tillbringar timmar i vårt rum på BB med att han ska få tag. Barnmorskor och undersköterskor hjälper flitigt till då jag plingar och ber om hjälp. Alla berättar att första dagen behöver dom inte mat utan har reserver. Jag börjar dock bli väldigt stressad över att om ett dygn behöver han mat och vi lyckas inte. 

Andra dagen: Nu börjar jag bli riktigt stressad, mitt barn behöver mat!
Plingar och ber om mer hjälp. Får rådet att rulla en binda och lägga under bröstet för att det ska komma upp lite. Får tips om att struta bröstet och barnmorskorna visar och stöttar. Det fungerar i alla fall inte. Han får bara tag om bröstvårtan. Jag kan pga mitt klipp inte sitta ordentligt utan måste sitta framåt lutad, det gör att jag "doppar" ner bröstet i Noahs mun och han får snålskjuts till fel tag. 
Min smärta: Min smärta stiger i takt med frustrationen. Brösten ömmar, är röda och svullna.

Natten mellan dag två och tre: Noah är jätte hungrig och skriker hela natten. Jag försöker amma på båda brösten fram och tillbaka. Det fungerar inte, han får inte tag! Ju hungrigare han blir, desstu svårare blir det. Vid 3 tiden handpumpar jag ut råmjölk på tesked och matar honom. Det stillar lite, men räcker inte hela vägen. 
Vid det här laget har jag fått såriga bröstvårtor pga att han inte får till rätt tag. 
Min smärta: Smärtan är obeskrivlig. Mina bröstvårtor är röda, spruckna och såriga. Jag kan inte ens ha sjukhusskjortan emot, kontakt med tyg gör ont! 
Det här hände sen: klockan 7 plingar jag på hjälp igen. Jag gråter och är hysteriskt upprörd över smärtan och frustrationen över att mitt barn är så hungrigt. Jag ber om ersättning. Vi koppmatar Noah men inser att han behöver mer. Han får 20 ml Semper ersättning på flaska. För första gången på flera timmar slutar han skrika och somnar.

Dags att åka hem: Tillsammans med barnmorskan på BB pratar vi igenom hur jag vill göra. Jag berättar att jag gärna vill amma och vi lägger upp en plan. 

Planen: Noah kommer flaskmatas med ersättning tills mina bröstvårtor läkt. Jag kommer pumpa för att få igång mjölkproduktionen, antingen med bröstpump eller för hand beroende på smärtan. Mitt mål är att kunna ge honom även av min egen mjölk tillsammans med ersättning för att han ska få i sig alla nyttiga bakterier och liknande. 

(Vi åker hem från BB måndag eftermiddag) 

Måndag-torsdag: Noah flaskmatas med ersättning (baby Semper 1)var tredje timme. Jag pumpar även var tredje timme. 
På vänster bröst med pump, får ut ca 20 ml/dygn och ger Noah de någon gång under dagen tillsammans med ersättning.
Höger bröst är så fruktansvärt sårigt att det blöder om jag använder pump. Det bröstet handpumpar jag ut. Måndag-torsdag smörjer jag bröstvårtorna med Medelas Purelan kräm och luftar mycket och länge.

Torsdag kväll: Känner mig redo att prova amning igen. Det är läskigt och jag känner mig väldigt rädd för att få ont igen. 
Använder Medela amningsnapp och det fungerar bra. Det gör ont trots amningsnapp med hanterbar smärta. Noah blir inte mätt utan får tillmatas med ersättning. 

Fredag-lördagkväll: Vi ammar med amningsnapp pluss tillmatar var tredje timme. Det är mycket skrik och panik på ungen. Han blir hysteriskt hungrig och slutar skrika först när han får ersättning. 
Mina känslor: Brösten gör inte längre ont men jag känner mig oerhört misslyckad, ledsen och frustrerad över att jag inte kan göra mitt barn mätt och belåten. 
Jag vet att det inte är något fel med att mata med ersättning och att dagens ersättning är fullgod för barnet. Men jag vill ju så gärna amma och har verkligen sett fram emot och längtat efter att amma mitt barn! 

Söndag: Noah blir mätt på att bara amma. Jag använder fortfarande amningsnapp, den har blivit en trygghet för att undvika smärta och sår. 
Jag känner att jag vunnit en enorm seger när vi kan släppa flaska och ersättning och bara amma.

Måndag: Har bokat besök på Danderyds amningsmottagning. Åker dit och får hjälp att lägga honom rätt till bröstet och få bra tag.
Jag är livrädd för att plocka bort amningsnappen! Men när han tar rätt tag så gör det faktiskt inte ont!

Tisdag-måndag: Jag vågar inte släppa amningsnappen, trots utbildning på mottagningen. Det sitter psykiskt och jag tror att jag ska få stora sår igen eller att det ska göra jätte ont. 
Jag är glad över att vi ammar och tycker att det räcker bra. Samtidigt som jag verkligen vill amma utan hjälpmedel för enkelhetens skull. 
På måndagen är vi på BVC, Noah har ökat nästan 400 g senaste veckan på enbart amning och vi får OK på fri amning. Alltså sluta amma efter klockan var tredje timme och börja amma när han visar att han vill ha mat.

Kommande två veckor: Vi ammar med amningsnapp. Han äter varannan timme på dagarna och var tredje på natten. 
Det fungerar bra och han ökar bra i vikt. Det flyter på smidigt och jag tycker att det känns bekvämt och mysigt att amma.
Amningsnappen vågar jag inte släppa. Det sitter så djupt rotat att släpper jag den får jag sår igen. 
Jag tänker att jag kanske ska fortsätta använda amningsnapp genom hela amningen trots allt.
Smärta: Med amningsnapp gör det inte ont, men lite öm är jag i bröstvårtorna ändå eftersom dom utsätts för hårt sug flera gånger dagligen. Det gör inte ont men det känns liksom lite.

Fredag 21 mars: Noah blir en månad på lördagen, vi har i två veckor ammat på bra med amningsnappen och måltiderna är smidiga och mysiga. 
På fredag kvällen bestämmer jag mig för att plocka bort amningsnappen.
Det som fick mig att släppa den var irritationen jag kände när jag satt på Ikea tidigare under  dagen och skulle mecka dit amningsnappen, kände mig så frustrerad över hur osmidigt de är. 

Känslan av att släppa amningsnappen: Fruktansvärt läskigt! Det hade blivit så bekvämt, det fungerade och jag visste att jag inte skulle få sår. 
Jag fokuserade på alla tips och råd jag fått och de jag lärt mig på vägen om hur han ligger bäst och hur mina bröstvårtor sitter i förhållande till hans mun när han ligger vid bröstet. 

Jag tänkte att det fick bära eller brista, jag måste i alla fall ge de en chans. 

Fredag-söndag: Hela helgen övar vi jag och Noah. Vi släpper amningsnappen helt dag som natt och kör på. Det tar lite tid.
Jag måste släppa stressen och rädslan så han inte känner de och han behöver jobba mycket hårdare än med amningsnappen.
Fredag och lördag ligger han mest och "pickar" och får inte tag. Han slänger med huvudet och vet inte riktigt hur han ska göra, men han gapar stort och fint. Jag får hålla handen bakom hans huvud, hålla undan hans händer och föra honom nära och nästan trycka honom mot bröstet när han gapar för att han ska ta tag. 
Han släpper hela tiden och varje måltid tar lång, lång tid! 

Noah hinner emellanåt bli jätte hungrig och sliter och river mig över bröstet och bara flänger med huvudet. 

Hur jag känner mig: Jag känner mig super frustrerad och arg över att det inte går, jag vill ju att de ska fungera! 
Vid ett tillfälle lägger jag ner Noah brevid mig i soffan gallskrikandes och säger mycket argt "men var hungrig då om du inte tänker hjälpa till!" 
Som att min bebis på 1 månad förstår det. 
Under hela lördagen morrar jag och fräser varje gång han ska äta. Det är så himla svårt! Jag förstår inte varför de inte går han är ju för gudsskull en bebis ska dom inte kunna det här? 

Men vid varje måltid lyckas vi efter mycket om och men, han tar rätt tag och äter sig mätt. Han är väldigt glad och vaken mellan målen. Bajsar och kissar så jag antar att han får i sig de han behöver och är mätt, trots att det är krångligt.
Smärta: Han tar rätt tag så de gör inte ont. Ömmar lite lätt i bröstvårtorna men de är ingen fara och inget jag tänker på. 
Smörjer med Purelan efter varje amning för att återfukta. 

Söndagkväll: Nu börjar de fungera. Han tar rätt tag relativt snabbt och smidigt. Varje mål tar fortfarande sin lilla tid och vi måste kämpa på båda två. 

Måndag-Söndag: Från måndagen börjar de rulla på rätt smidigt. Noah är alltså 1 månad och 2 dagar gammal. 
Han börjar förstå vad han ska göra, gapar stort och tar tag. 
När han börjar bli mätt eller är jätte trött blir han lite lat och gapar inte så stort, då måste jag vara där och peta lite under hakan och korrigera.
Annars blir det att han tar tag i bara vårtan och det gör ont.

Jag får i mellan åt hjälpa till och struta bröstet, eller hålla in det lite. Jag har rätt stor byst så ibland blir det lite mycket tutte och jag måste hålla undan för att han ska ha näsan fri. 

Han äter oftast på ena bröstet ca 5-15 minuter och sen släpper han och är nöjd eller släpper och somnar.
Då och då släpper han, jag lägger upp honom på bröstet och han visar att han inte är mätt, då byter vi bröst. Han äter ca 5-15 minuter på andra bröstet också sen är det bra.
Han äter med två timmars mellanrum, ibland tre.

Från BB till fungerande amning: Det tog alltså 5 veckor för oss att få igång en helamning utan tillmatning eller hjälpmedel.
Det har varit oerhört frustrerande i mellan åt och jag har varit på god väg att ge upp flertalet gånger. Nu hade jag turen att Noah lärde sig ta rätt tag, jag vet att en del bebisar aldrig gör de och därför behöver amningsnapp hela amningen för att få tag. 
Jag vet även att en del bebisar aldrig blir mätta på enbart bröstmjölk, just nu blir Noah det och jag hoppas att min kropp fortsätter att anpassa mängden efter hans behov.  
Annars blir det till att återuppta tillmatning.

Mål och ambition: Mitt mål är att kunna helamma Noah i 6 månader. Men minst 4 månader kommer jag kämpa på så länge det fungerar. 

Vi ska om ett par veckor pröva att ge honom pumpad bröstmjölk på flaska och se om amningen fortfarande rullar på om vi kombinerar med flaskmatning då och då, anledningen är att Jimmy ska kunna ta honom längre stunder och att jag ska få sova fler timmar i sträck på helgerna. 
Men går det inte att kombinera amning med flaskan kommer jag återgå till att bara amma. 

Jag vill amma för att: Anledningarna till att amma är för mig att jag alltid har med mig maten och den är rätt tempererad och det går fort att få i honom mat om han blir hungrig. 
Bröstmjölk innehåller mycket antikroppar som inte finns i ersättning. Ett stort plus är att amning gör att hans mat är gratis. 

Fördelar med ersättning: Att mata med ersättning eller flaskmata bröstmjölk har såklart sina fördelar. 
Man behöver inte visa brösten offentligt, man slipper oroa sig för att andra människor blir stötta (tyvärr tycker ju inte alla att offentlig amning är accepterat).
Man kan sitta i öppet sällskap och mata sitt barn. 
Andra än jag kan mata vilket betyder att man som mamma har en mycket större frihet. 

Sammanfattning: För mig fungerade amningen tillslut för att jag var envis och kämpade på och för att mitt barn lärde sig ta rätt tag.
Det var inte lätt att fortsätta kämpa när det gör ont, barnet inte blir mätt och frustrationen stiger vid varje amning. Men om barnet har rätt tag, tror jag att alla kan få igång en fungerade amning om man ger sig fan på det. 

Amningsmottagningar är toppen! Har man svårt med amningen ska man ta hjälp för det finns massor att få. 

Att amningen inte fungera är väldigt vanligt och det är inget som är pinsamt eller dåligt av mamman om det strular i början. 

Jag har även lärt mig att det är helt okej att välja bort amning om man inte vill! Att amma är nyttigt och bra, ja! Men dagens ersättning är fullgod och alldeles strålande för barnen. Fungerar inte amningen har man rätt att hitta sitt sätt och det finns inga rätt och fel. Huvudsaken är att barnet mår bra. 

Jag är glad att jag inte gav upp. Det tog sin lilla tid och mycket svett och tårar men äntligen efter 5 veckor kan jag sätta mig i soffan med mitt barn till bröstet och amma honom mätt. Det som jag sett fram emot så mycket att göra. 




En kropp efter en förlossning


Publicerat den: 2014-03-20 [20:15:54]


På lördag har det gått en månad sen förlossningen. 

Jag är så stolt över min kropp. Jag håller huvudet högt och visar mer än gärna upp min mammakropp!

Jag har burit ett barn. Jag har fött ett barn. Den här kroppen har skapat en ny människa. Ni förstår hur magiskt det är va? 

Jag väger 72 kg idag. 72 härliga kilon. Magen är degig, slapp och putar ut. 

Jag önskar att den här kroppen var accepterad av samhället. Jag önskar att kroppar som precis genomgått graviditet och förlossning fick applåder och stående ovationer. 

Jag är en riktig kvinna, med en riktig kropp. Jag känner mig både snygg och sexig i den här kroppen. 

Som jag skrivit tidigare tycker jag att de finns alldeles för lite bilder ute på kroppen efter graviditeter. Riktiga kroppar, inte kändiskroppar, inte den lilla klicken vars kroppar drar ihop sig och blir platt och muskulös direkt (dom finns men är få). Jag vill se fler degiga, lite mulliga kvinnor, med bristningar och skrynklig mage. Så jag börjar med att dela med mig av min kropp. 
Jag vill att alla som väntar barn ska få känna lycka och glädje över vad deras kroppar klarar, inte känna pressen över att blixtsnabbt hoppa i storlek 36 och vara tight och rippad inom loppet av ett par månader.

Det finns som sagt kvinnor som återhämtar sig makalöst fort och det missunnar jag dom verkligen inte!
Men de flesta behöver mer tid än så och för många kommer kroppen alltid att visa att den burit barn. 

Jag har fått bristningar. Inte direkt på magen, men på höfter, rumpa, stuss och lår.
Ränder som för alltid kommer vara där och visa för omvärlden att min kropp är makalös och i min kropp bor det även en mamma. 

Något många inte vet:
Det tar ungefär 6 veckor för livmodern att dra ihop sig.

Den raka magmuskeln(den som ger "sexpack") delar sig för att barnet ska få plats. Det kan ta månader för muskeln att återställa sig. För en del går den aldrig ihop igen. Att den raka magmuskeln delat sig gör att magen putar ut och man kan se gravid ut fast barnet är ute. 

Där moderkakan suttit är det ett sår i livmodern. Ett öppet sår som blöder. Blödningen heter avslag och kan hålla på upp till 12 veckor. Att konditionsträna när man har avslag kan vara farligt då det gör det svårare för livmodern att läka såret.

När man bär och föder barn gör trycket och tyngden att bäckenbotten musklerna i princip utplånas. Man tränar upp dessa igen successivt med knipövningar och övningar för inre magmusklaturen. 
Om man tränar, bär tungt eller tex hoppar för tidigt efter en graviditet finns risken för framfall. Livmodern trillar alltså "ner" och trycker på urinblåsan för att bäckenbotten musklerna som ska hålla upp det inte är tillräckligt starka för att orka hålla emot under hög belastning. Framfall kan orsaka urinläckage och smärta, det försvinner sällan av sig självt utan behöver opereras. Även kvinnor förlösta med kejsarsnitt sitter i samma båt, trycket från graviditeten räcker för att försvaga bäckenbotten. 

Om man ammar är det förenat med livsfara för bebisen att banta! En allsidig kost enligt tallriksmodellen krävs för att det ska produceras bröstmjölk av god kvalité som ger barnet allt det som behövs.

Så med detta sagt. Det kan alltså ta upp till 3 månader om inte mer innan kvinnor kan börja träna igen. 

Kroppens omställning efter att ha burit ett barn kan göra att vissa aldrig kan få en platt mage igen. (Ingen kvinna vill någonsin höra kommentarer som antyder att vi ser gravida ut!)

En bebis är ett heltidsjobb! Nej förresten, två heltidsjobb där passen är dygnet runt. Så även om kroppen återhämtar sig fint och man kan börja träna är det inte säkert att tiden finns till. 

När bebisen väl sover ska man komma ihåg att vila själv, äta, duscha, bajsa, borsta tänderna. Nej man kan inte göra allt det när ens partner kommer hem.

När ens partner är hemma ska man städa, tvätta, handla, laga mat, umgås som familj och som par. 
Ens partner behöver egen tid med bebisen då kanske man kan passa på att träna? Ja, men om man helammar kan det vara ont om tid(vissa barn tar inte bröstet igen om man blandar med flaskmatning) 

Livet med barn är magiskt men ett svårt pussel med många tusen bitar att lägga.

Så beröm kvinnors kroppar och förstå hur otroligt det är att dom klarar hela vardagen! 
Extra kilon och förslappade muskler kan bli kvar länge på grund av tidsbrist. 

Jag hoppas och önskar att samhället kan bli mer accepterande av kvinnokroppen efter graviditet. Att den större massan fick förståelse för att kroppen behöver tid och utrymme att återhämta sig. 
Jag önskar att idealet var kroppar med valkar och skavanker. Att bilderna som spreds och pratades om som "sexigt" var bilder på riktiga kvinnor, med riktiga kroppar. 

Det blev ett långt inlägg, tack för att ni orkat läsa. Men de här är viktigt för mig. 


Trött bebis och tröttare mamma


Publicerat den: 2014-02-28 [12:17:33]



Vi har precis haft besök av Jill från BVC. Pruttis fortsätter att gå upp i vikt och väger nu 3850, snart uppe i sin födelsevikt alltså.

Vi har fått massor av matnyttiga råd om det mesta och hon tog sig verkligen tiden att hjälpa mig med amningen, det uppskattade jag så himla mycket.

Nu har vi matat liten och nu är det dags att mata mig. Man har en förmåga att glömma bort sina egna behov när man har en liten varelse som kräver uppmärksamhet och omsorg hela tiden. 

Men oj så värt de är sömnbristen man själv får när man får sitta såhär och höra honom andas!

Noah Roger Molle


Publicerat den: 2014-02-27 [19:12:44]



Så kom papprena från Skatteverket och vår älskade son finns officiellt i systemen.

Kändes häftigt att se ett papper med våra namn som vårdnadshavare, förstå vårdnadshavare av ett barn! Ja jösses jag säger då det undra när polletten trillar ner och jag förstår att jag är mamma!

Har precis fyllt i papprena med hans fullständiga namn, kändes riktigt häftigt! 

Han heter Noah Roger Molle. Roger efter morfar och Molle efter farfar. 
Så vart har han fått sitt tilltalsnamn ifrån då?
Långt innan vi ens väntande barn kom samtalet "om du får barn vad ska dom heta?"
Vi var båda överens om att namnet skulle fungera internationellt, det skulle vara vanligt men inte för vanligt. Vi ville att det skulle vara gulligt på en bebis, fint på ett barn, snyggt på en tonåring och gångbart och respektfullt som vuxen. Tjejnamn har jag ett jag fullkomligt älskar och första gången jag sa det föll Jimmy pladask för det också, men vi håller det hemligt tillsvidare.
Killnamn sa jag Charlie och Jimmy skruvade på sig. Sen säger jag "Jag tycker även att Noah är ett fint namn och precis när jag säger Noah säger Jimmy det också. Det är ju ödesbestämt då liksom att om vi skulle få en son skulle han heta Noah. Stavningen är engelsk för att vi tycker att namnet är finare när man skriver det med fyra bokstäver och för att det är enklare om han befinner dig utomlands i framtiden. Ett H på slutet gör ju ingen skillnad för det svenska uttalet. 

Så 13 september när läkaren sa att det var en gosse i magen var det självklart att han var en liten Noah.
Nu när han är ute är det lika självklart. Han är en liten Noah. 

Sandra, Patrik & Noah


Publicerat den: 2014-02-27 [17:38:15]


Idag har Sandra och Patrik varit här och träffat lill-fis.
Man känner verkligen att man saknar all social kompetens när man är såhär trött! 

Sen vill ju vi just nu bara prata om förlossning och bebis. Så småningom kommer vi ju bli folk igen och prata om annat men just nu vill vi bara prata bebis!

Men det var mysigt att dom kom hit på en kopp kaffe.

Vi har även varit på Ikea en sväng, kanske var lite väl tidigt men de behövdes. Noahas första tripp till Ikea. 
Sen var vi snabbt på babyproffsen och shoppat förvaringsflaskor till bröstmjölk.

Vad tycker ni, är det bara skit tråkigt att bara läsa om bröstmjölk och bajsblöjor? Eller är det intressant att följa vår första tid som göräldrar?


Nu börjar det likna något


Publicerat den: 2014-02-27 [14:10:53]



Nu äntligen börjar vi få fason på sakerna. Mina sår är läkta och med amningsknapp får han tag på en gång!

Det är en sådan fantastiskt skön känsla att vi börjar få ordning på hela amningsbiten. Vi har lite kvar innan vi är helt framme. Men vi har kunnat byta ut några mål till min pumpade mjölk och nu kommer vi börja byta ut några mål mot amning och successivt gå över på att helamma. 

Att vilja helamma och att ha svårigheter med det är väldigt påfrestande för psyket. Varje gång han visar sig hungrig vill jag bara kunna snabbt och smidigt tillfredsställa hans hunger. Även om jag börjar lära mig hans rutiner, hur ofta han är hungrig och se tecknen tidigt så tar det sin lilla stund att få i ordning en flaska.

Dessutom har vi upptäckt att han får i sig luft från flaskan och därmed får hicka och luft i magen.
Han spyr dessutom av ersättningen och blir lite förstoppad.
Nu har han fått jätte mycket bröstmjölk senaste timmarna och det satte fart på magen men stackarn bajsar ju jätte mycket nu för att få ut all den läskiga ersättningen.

Nu har vi ammat drygt 25 minuter och för första gången på hela dagen ser han nöjd ut!

Inte lätt att vara liten


Publicerat den: 2014-02-27 [10:21:37]



Vilken natt vi haft! Noah har varit gnällig hela natten. Velat äta väldigt mycket och inte velat ligga ensam. 

Klockan 6 tog Jimmy över så jag kunde sova en stund, då fick vi svar på varför han varit gnällig... Han var så dålig i magen stackaren! 
Vi har bytt några bajsblöjor och pyjamasar nu på morgonen! 
Inte lätt att vara liten när man inte kan berätta vad som är fel.

Nu har vi lyckats amma några gånger och på en gång så mår han mycket bättre! 
Bröstmjölken hjälper magen, sugande stillar sugreflexen och hud mot hud stillar hans närhetsbehov!

Nu sover han på pappa och snart måste vi åka iväg och köpa en pump till barnvagnen. Bara packa mycket ombyten och extra blöjor. Det här kommer vi greja! 

Man jösses!


Publicerat den: 2014-02-26 [20:21:54]



Alltså jag kryper nästan ur skinnet av kärlek till Noah! 

Han är ju i mina ögon det absolut vackraste och finaste jag någonsin sett! 

Det är helt makalöst vad som händer med en när man får barn.
Vi går runt här hemma i ett töcken och bara skrattar, ler och gråter(av lycka) om vartannat! 

Vill bara klappa på honom, pussa honom. Prata och gosa. Sitta med honom i armarna och möta hans  fina bli ögon. 
Jag hoppas att alla som vill ha barn får uppleva de här för det är verkligen helt otroligt vilja känslor och vilken kärlek!

Obegränsad kärlek sen dag 1! Ja ni förstår ju att min blogg bara kommer kantas av bilder och kärleksförklaringar av vår son fram över va? 


Bada är inte kul!


Publicerat den: 2014-02-26 [16:06:16]



Vi provade att bada idag och det var inte roligt! Usch vad ont det gjorde i mamma hjärtat när han bara skrik.
Men nu är han tvättad och det sista blodet och fosterfettet är borta.
Min stora kille!

Nu ligger han mot mitt bröst inbäddad i en filt och toksover! Han blev så ledsen av att bada. Jag hoppas att det bara var en chock och att de går bättre nästa gång. 

Vi har som tur är många första kvar. Varje ny grej är så häftig att få uppleva med sitt barn. 

Igår var första barnvagnsturen. Oj vad jag hade längtat efter att få knuffa vagnen framför mig och visa alla att jag har ett barn!

Nu kom mormor innanför dörren så nu ska vi gosa med henne. 

Vi får inte nog av dig Noah!


Publicerat den: 2014-02-26 [09:44:35]



God morgon! 

Att börja dagen såhär med att mata min son och känna hans värme måste vara bästa starten som går att få. 

Noah hade svårt att komma till ro igår så han sov hos mig till strax efter 1 då lyfte jag över honom i sin säng. 
Vi matade 3 & 6 och där emellan sov han också i sin egen säng. Men vid 6:45 ligger han bara och gnyr och gnäller. Inte skriker, men han är väldigt orolig så jag lyfte över honom hos mig.
Jag vill att han ska sova i sin egen säng och jag kommer bli hårdare fram över. Men just nu är han bara 5 dagar, vill han sova hos oss vissa delar av natten så han får ro och vila, ja då får han det. 


Det går inte att få nog av honom. Vill bara ligga nära mest hela tiden och känna honom andas och titta in i hans stora, fina ögon! 



Det vackraste i världen


Publicerat den: 2014-02-25 [10:28:46]



Jag är det absolut vackraste mamma och pappa någonsin sett! 

Komma hem och komma till ro


Publicerat den: 2014-02-25 [06:56:42]

Efter vår fruktansvärda natt på BB där vi inte fick sova någon av oss ville vi bara hem.

Jag och barnmorskan la upp en plan för matning med ersättning, pumpning och successivt återgå till amning. 
Just nu får han ersättning så jag vet att han ökar i vikt håller sig mätt och mår bra och jag slipper pressen. Tanken är att när min mjölkproduktion är i fullgång får han min mjölk istället för ersättning. 
Var tredje timme får han mat och jag handmjölkar för att få igång produktion och låta mina bröst läka. 
Jag hoppas på att vi kanske till kvällen eller i morgon kan prova att amma igen med bröstknapp. 
Det är lite meckigt men jag tänker inte ge upp. 

Efter att vi hade gjort en plan i alla fall fick vi åka. Vilken lustig känsla att packa det lilla plytet och lämna. Han är ju faktiskt vår och ska hem med oss! 
Bilresan gick super, Noah som en stock!

Sen kom min mamma över vid 16. Hon höll ju på att krypa ur skinnet av längtan efter sitt barnbarn! Första bilden på mormor och Noah! 


Min älskade mamma hade med sig semlor och sen lagade hon sjömansbiff. Oj så ompysslad och bortskämd jag kände mig! 
Min lillebror och pappa kom dom också och sa hej till oss och liten och åt middag. 
Noah var nog rätt medtagen för han toksov nästan hela dagen.

Noah fick så fina presenter av min familj! Jag tar ett kort sen när jag går upp ska ni få se. Jag blev helt rörd av att se så mycket kärlek till min son! Ska bli häftigt att presentera honom för omgivningen vart efter.

Vi stannade uppe och slötittade på tv till matningen vid 12 tiden. Sen la vi Noah i hans säng och vi kröp ner, äntligen(!), i vår sköna säng.

Noah har sovit jättefint i sin säng och jag har vaknat till strax innan klockan ringt vid 3 och 6 av att jag hört hans små smackljud han gör när han börjar bli hungrig.
Jag gick precis och la mig igen efter blöjbyte, matning och pumpning. Ska sova en stund och sen gå upp och göra frukost.
Måste iväg idag och köpa en pyjamas till Noah. Lustigt nog är storlek 50 för litet just nu? Han får nöja sig med lite för stora kläder men vi har inte en enda pyjamas i storlek 50 har bara 56 och större vi trodde att det skulle räcka att han kanske bara skulle ha 50 första dagarna på BB. Så en liten pyjamas behövs. Sen behöver jag köpa amningsbh, jag gick visst upp lite mycket så dom jag köpt är för små. Oops, men vad gör man?

Sen ska vi tillbaka på kontroll på sjukhuset klockan 14:30 idag. Så skönt att vara hemma och äntligen, äntligen få börja komma till ro i vår vardag! 

Innanför våra dörrar


Publicerat den: 2014-02-24 [23:29:01]

Vi är hemma, vi är trötta! Så skönt att vara hemma hela familjen. Jag är så trött och måste sova nu. Berättar mer imorgon om vad som hänt idag. 

Lilla lyckliga familjen! Vi försöker fortfarande landa i de här häftiga vi varit med om! 




Nybliven mamma men vet faktiskt!!


Publicerat den: 2014-02-24 [09:12:43]



Paniken, den enorma paniken som stiger när det bara inte räcker hela vägen. 

Ammade vid 21 igår. Ammade igen mellan 23-00.15. Han var fortfarande otröstlig. Somnade vid strax efter 1, vaknade igen vid 01.55 ( mindre än 1 timme sömn) ammar igen till ca 03.15. 

Fortfarande helt otröslig. Vi går runt, vi sjunger, masserar mage och klappar på ryggen. Han somnar om men vaknar igen efter 25 minuter. Visar alla tecken på att han är hungrig.

Mina bröst är två stora sår, det gör så jävla ont vet inte vart jag ska ta vägen! Och råmjölken verkar inte räcka till för att han ska känna sig nöjd. Jag gråter i smärta han skriker av hunger. Jag plingar på barnmorskorna och in kommer en medelålderskärring som bara dumförklarar mig "är det första barnet? alla skrik är inte mat skrik, prova att gå runt lite i rummet" sen går hon. Hon lyssnar inte på vad jag har att säga, hon lyssnar inte till att jag verkligen försökt, men att han visar så himla tydligt att han bara vill äta. Jag behöver råd och tips inte bli dömd! När dörren går igen skriker jag nog lite för högt "tack för engagemanget jävla kärring!" Min frustration tippar över. 
Jimmy tar över, går runt i rummet. Han skriker fortfarande otröstligt. Jimmy är arg på mig för att jag sa som jag gjorde och jag predikar lite väl högt om att det ta mig fan är hennes jävla jobb att hjälpa mig, spela roll om jag har 1 barn eller 43 jag ser ju på mitt barn att han är hungrig och jag har provat allt annat vilket hon hade vetat om hon bara lyssnat och inte haft så bråttom tillbaka att sitta av tiden för pengar. 

På andra sidan den chipstunna väggen är deras expositionsrum, jag tror definitivt dom hört oss(mig) vilket jag också hoppas, för snart knackar de på och en annan barnmorska kommer in och frågar hur vi mår. Hon tipsar och guidar och efter det lyckas jag handmjölka några teskedar att ge honom.

Men han bara skriker och skriker.. 

Timmarna går och jag provar och amma igen. Det gör så ont, det går inte jag behöver lite vila. Jag vill ju så gärna att det ska ammas. Jag vill amma, jag är helt inställd på att kämpa. Jag kämpar, jag har kämpat hela natten, jag kommer fortsätta att kämpa men just nu plingar jag i klockan. Mina ögon är svullna som fotbollar för att jag grinat så mycket och det ringer i våra öron av allt skrik från vår stackars hungriga lilla son som bara vill ha mat. 

In kommer ny personal, barnmorskan från igår och den super härliga undersköterskan. Mellan tårarna och skriker lyckas jag staka fram, jätte ont, jätte hungrig, flera timmar- ersättning! Dom fattar blixtsnabbt, undersköterska Therese kilar iväg och barnmorska Regina tröstar mig, mycket pepp- bra jobbat mamman, du kämpar på så bra, amningen kommer fungera, du är grym! 
Therese kommer tillbaka, en liten kopp ersättning och det säger slurp! Båda utbrister att du har så rätt, så rätt i att han är jätte hungrig. 
Vi pratar lite om hur jag ska gå tillväga nu för att han ska vara mätt, men samtidigt kunna få igång amning.
Men först ska vi duscha och vila nu när vår son ÄNTLIGEN slutat skrika och mår bra.

Mitt första barn, jag har haft honom drygt 50 timmar men vi har faktiskt naturliga band. Jag vet, jag ser redan nu. Han visar mig vad han vill. Det var visst mat skrik. 

JÄVLA KÄRRINGJÄVEL!! 


48 timmar


Publicerat den: 2014-02-24 [00:43:14]



Nu har vi haft vår älskling i 48 timmar! Vi har varit en familj i två hela dagar! Bästa dagarna någonsin! 
Jag är så kär i mina killar, kärleken svämmar över! 

Dygnet går i ett nu


Publicerat den: 2014-02-24 [00:43:10]



Att klockan är halv ett och jag är skit trött spelar ingen roll längre. Dygnet har inte dag och natt, dygnet har vad Noah vill och när. 

Han ammas ungefär var tredje timme. Nu låg vi mellan 23-00.15 och ammade sen skulle jag gå och tömma katetern och borsta tänderna och Noah som var vaken fick vara med pappa. Så fort jag lämnade rummet började han tok skrika. Spände hela kroppen och Jimmy kunde knappt hålla i honom. Han tystnade inte fören han låg hos mig. Min stackars man blir så uppgiven och känner sig så hjälplös. 

Det är så underbart att min son tyr sig till mig men jag vill att det ska vara lika tryggt hos hans pappa.
Jag hoppas att de vänder snart. Vi försöker att han ska ligga hos Jimmy mycket också för att dom ska knyta band men de är svårt när han inte slutar skrika fören han får komma till mig. 
Jaja, bara kämpa på.

Just nu har jag en varm bebis som sover på mig och så fort jag vet att han är helt lugn ska jag försöka lägga oss till rätta i sängen så vi kan få sova lite allihopa. Det är ju snart matdags igen och de här mamman är så trött! Jag har fått totalt kanske 10 timmar sömn sen förlossningen för två dagar sen. 
Ja ni förstår ju, 22 timmar förlossning och sen ingen återhämtning och alla känslostormar som kommer farandes och rivandes i kroppen. Att jag är slut är bara förnamnet. Men de är så värt det för att vara en familj, jag är så lycklig.



Min fina vuxna  älskling är rätt trött han också. Han får ju lite mer sömn än mig men han har ju passat upp på mig i 3 dygn och hjälpt mig genom en förlossning. Guldstjärnor räcker inte för att täcka hans insats, utan min älskade Jimmy hade det inte gått vägen. 

Nu ska vi se om jag kan lyckas flytta på honom och sen sova lite, lite bara! 

Att få en lugn stund


Publicerat den: 2014-02-23 [13:10:17]



Att nyfödda har annan dygnsrytm vet de flesta. Så när vi varit vakna större delen av natten och han faktiskt toksomnade efter lite matning nu mitt på dagen och dessutom gick att lägga ner utan att han började gnälla då gäller de att passa på. Duschade, druckit kaffe i lugn och ro och ätit lunch.
Men vi har ju bara två sängar och jag tänker inte riskera att han vaknar nu så jag la mig helt enkelt så gott det gick. 
Vad gör man inte för att få ligga ifred en liten stund.

Jag vill så gärna hålla honom, röra honom och pussa och snosa på honom hela tiden! Så det tar emot att bara låta honom ligga där för sig själv. Men klockan 4 imorse när jag inte kunde buffa honom ens 1 cm ifrån mig utan att han gallskrek hade jag gett allt för att få bara 5 minuter ensam. 
Så det är mycket känslor och svårt att känna sig nöjd. 

Nu ska jag fortsätta läsa tidning och bara lyssna till hans små andetag.