Samla sig bit för bit


Publicerat den: 2021-05-12 [11:41:19]

(null)

Många mil har det blivit senaste dagarna. Både själv och med maken. Promenera i grönskan lugnar själen en stund. Tackar universum för solsken och värme dessa dagar, jag behöver det. 
Det gör på något underligt sätt saker enklare att hantera. 

Hur kan sorg vara så svårt att greppa, hantera leva med? 
Har en tröja i garderoben, en av mina favorit tröjor, den har jag fått av min vän. Vi hade likadana hon och jag. Såg lagom töntigt ut när vi gick bredvid varandra i likadana tröjor men vad gjorde väl det? Det gjorde inte oss något i alla fall. 

Jag hoppas jag en dag kan ta fram den och ha på mig den igen och bara minnas fina och roliga stunder. 

Livet känns så surrealistiskt just nu, hur ska jag kunna välja blommor och text på bandet till din begravning?
Hur ska jag kunna författa i en enda mening allt jag vill säga till dig. Hur mycket jag älskar dig, saknar dig, hur jag hoppas att vi möts igen. Att jag hoppas att du hade rätt i din tro att vår kropp är ett kärl för vår själ i det här livet men i nästa liv lever själen vidare i annan form. 
Jag hoppas innerligt att du har rätt, att vi ses igen i en annan tid och annan form. 

Jag samlar ihop mig själv bit för bit genom dagarna som går. Det här knepiga, känslan av att allt har stannat samtidigt som livet tuffar på och man inte får glömma att leva det. 
Du hatade när jag grät, sa att tårar var viktiga för att få utlopp för sina känslor. Men sedan får man torka tårarna och skratta istället. Inte välja att gråta när man kan välja att skratta.

Så jag försöker, jag försöker välja att skratta åt våra minnen vi delat istället för att gråta över sorgen att det inte blir fler. 

Men inte är det lätt. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Trackback