Colin på neo del 1


Publicerat den: 2022-04-19 [10:22:33]

(null)

Colin på neonatalavdelningen del 1

Jag tänkte göra ett tappert försök att skriva ihop den här resan vi gjort på neo med Colin sedan han föddes. 
Så gott det går i alla fall, bästa är kanske att ta det dag för dag. 
Kan vara bra sätt för mig att bearbeta allt det här tror jag. 

Han föddes 22:04 en tisdag den 12 april, hans och vår resa på det här sjukhuset börjar 00:10 onsdagen den 13 april. 
Han var alltså cirka 2 timmar gammal, vi är packade och klara redo för att åka till patienthotellet. 
Barnmorskan rullar in rullstolen men tycker att han låter konstigt när han andas så hon ringer barnläkaren som väldigt snabbt är på plats.
Helt plötsligt vill hon ha med honom in i ett behandlingsrum på förlossningen och där inne står ett helt team av läkare och sjuksköterskor som börjar sticka honom för blodprov.
(null)

Blodkärl som spricker och vår lilla 2 1/2 timmes bebis ligger där på bordet bland alla läkare.
Colin kunde inte andas själv, hans syresättning gick ner massor och då fick han syrgasmask.  

Vi fick höra att det inte var allvarligt, vissa bebisar har svårt att anpassa sig till luften utanför magen och behöver några timmar med CPAP (syrgastillförsel via näsan) 

Rullstolen ändrade riktning  och tog oss till neonatalavdelningen och ett akut övervakningsrum där.
(null)

Vi lämnade Colin och fick åka vidare till BB. Vi duschade, bytte kläder och gick tillbaka till neonatalavdelningen för mer information från läkaren. Klockan hade hunnit bli runt 2 på morgonen. 
Läkaren informerade om att han hade svårt att syresätta sig men att det är vanligt som sagt, efter några timmar med CPAP skulle det vara bra och han skulle få komma till oss på BB. Kalle gick och la sig, jag satt kvar en stund med Colin men 4:30 gick jag också och la mig.

Klockan 6:55 blir jag väckt på BB av en barnmorska som berättar att Colin hade behövt röntgas och det hade hittats ett hål på lungsäcken men det var ingen fara, luften skulle tömmas och då skulle han bli bra igen. Sedan gick hon. Jag och Kalle låg där i sängen och tittade på varandra, klädde på oss och gick ner till neonatalavdelningen.
Där fick vi höra att han har hål på lungsäcken, försök skulle göras att frigöra luften genom att sticka hål på hans bröstkorg. 

Vi kunde gå och äta frukost och sedan kunde vi komma tillbaka. Upp på BB åt fort, duschade och gjorde oss i ordning. Ner på neonatalen igen. BB och neonatalavdelningen är olika våningsplan. 
När vi kommer ner har han en spruta och en slang in i bröstkorgen, försök två att tömma luften enligt sjuksköterskan. Läkaren kommer igen och berättar att det inte fungerar utan en dränering måste opereras dit genom bröstkorgen in i lungan. 
(null)

Vi får gå tillbaka till BB, barnmorskan ska undersöka mig. Jag propsar på att vi inte ska behöva bo uppe på BB mitt i all bebislycka det är fel plats för oss. De håller med och vi får ett rum nere på neonatalavdelningen och jag skrivs ut från BB.

Resten av onsdagen är vi inne i akutsalen med Colin. Han ligger i en balja med dygnet runt övervakning av personal. Han har CPAP mask för att kunna andas, dränering in i lungan, infart till dropp och olika smärtlindring.
Vi får hålla honom, vilket är allt annat än enkelt. En timme var får vi för han är så känslig för flytt.

Det medicinska problemet är alltså att han har ett hål i lungsäcken som gör att det läcker luft ut i bröstkorgen. Lungan kan då inte expandera vid inandning och han kan inte syresätta sig själv. Hans kropp klarar inte heller av att ventilera ut koldioxid. 

Hålet kan man inte laga utan det måste läka av sig själv. Dräneringen sitter för att tömma luften så lungan ska kunna läka. 
Han är tungt medicinerad med både lugnande och smärtlindring så stark som morfin och fentanyl för att hans kropp ska orka med att läka.

CPAPen över näsan tillför syre i lungorna eftersom han inte kan syresätta sig själv. 
Han har elektroder för övervakning av hjärtrytm och han har en sladd (här på bilden som lyser rött på handleden) som mäter syresättningsnivån. 

I lyften har vi 21% syre, Colin behövde tillföras 47% som högst. 
(null) 

(null)

(null)


(null)

(null)

Timmarna bara går, vi sitter där bredvid hans lilla balja, vi har knappt sovit på 2 dagar, jag har gått igenom en förlossning precis. Vi vet inget om hur han mår eller om han kommer bli frisk. 

Vi gråter, håller om varandra, försöker hitta ett sätt att tillsammans hitta styrka att hantera allt det här. 
Försöka hantera även känslan av att vi blir snuvade på hans första dyrbar tid i livet. 

Framåt kvällen slutar Colin andas helt plötsligt. Vi står där bredvid hans säng och ser vår son inte ens ett dygn gammal sluta andas. Läkarna är snabbt där och får liv i honom igen. 
Men då bröt vi ihop fullkomligt. Vi gick ut och gick, runt runt på stora parkeringsplatsen och bara grät. Visste inte hur vi skulle hantera det, kände inte att vi kunde.

Vi valde att hantera det genom att inte hantera det. Vi gick och duschade och gick och la oss helt slut, förtvivlade och sänkta.

Där slutade vår första dag på neonatalavdelningen med Colin. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Trackback